O, hur salig är inte den förunderliga cykelvärlden!
Den lever i ett eget litet universum av seder, oskrivna lagar och hederskodex. Samtidigt dopar de sig, ljuger, myglar och fifflar. Och de slåss! Touren hade knappt hunnit börja innan Barredo attackerade Rui Costa med sitt avmonterade framhjul efter målgång. Andra ligger på natten och pumpar in EPO i sina autobahnådror för att nästa dag bli tokiga på en konkurrent som inte sköter dragjobbet på ett schysst sätt.
Som skjuten ur en kanon flög jag upp igår då Andy Schleck flög (som skjuten ur en kanon) från klungan och äntligen fick en lucka till Contador. Men det dröjde bara sekunder innan glädjen byttes till panik då Andys kedja small till och hoppade av. Istället ryckte Contador och fick en så stor lucka att han tog över den gula ledartröjan.
- Skandal! Buuu! Man utnyttjar inte en sådan situation! skrek kollegor, konkurrenter, veteraner, journalister och jag.
- Jag ska hämnas, väste Andy Schleck efter målgång.
- Det var minsann en svår situation... kanske inte... men ändå..., sa andra mer sansade tyckare bl.a. briljanta Adamsson & Vacchi.
Men det tar inte slut där. På kvällen sätter sig Contador, cykelsportens stjärna nummer 1, på sitt hotellrum och spelar in ett videoklipp där han ber om ursäkt till Schleck och lägger upp klippet på Youtube.
Det säger lite om värdet av cykelsportens oskrivna lagar. Jag tänker på fotbollen som fullkomligt löper amok i sin vildsinta oärlighet. Tänk om någon av de bortskämda fotbollsdivorna, efter en match, skulle spela in ett videoklipp där de bad om ursäkt för sina löjliga filmningar eller brutala tacklingar.
Nä tacka vet jag cykelsporten, där slipper vi åtminstone se fusket, de har anständigheten att smyga med sina bedrägerier. I fotbollen skäms de inte för sin oärlighet och sitt mygel utan bjuder på en föreställning i mänsklighetens mörkaste baksidor inför hundratals kameror, fullt medvetna om hur de kommer avslöjas och förlöjligas i en serie repriser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar