Dylan Top 100: 6

6. Mama, You Been on my Mind, 1964 (The Bootlegs Series 1-3, 1991) [-]
Dylan har gjort sig känd som en av musikens och litteraturens mest surrealistiska och färgstarka textförfattare. Men han behöver inte måla en Guernica, som i Visions of Johanna, för att uttrycka vad han känner. I Mama, You Been on my Mind uttrycker sig Dylan tvärtom med de allra minsta medel. Samtidigt sätter han ord på känslor som slunkit undan likt spöken för alla hårt kämpande textförfattare. Dylans förmåga som poet finns minst lika mycket i dessa lågmälda, finstilta verk.

Perhaps it's the color of the sun cut flat
An’ coverin’ the crossroads I'm standin’ at,
Or maybe it's the weather or somethin’ like that,
But mama, you been on my mind.

Han tycks ha en förmåga att formulera sina känslor i ord och få ner dem på papper innan han ens själv lyckats förstå vad det egentligen är han känner. På så sätt ger han oss en Pandoras ask av motstridiga känslor som kan leda åt ett oändligt antal håll och betyda allt vad lyssnaren läser in i dem.

I don't mean trouble, please don't put me down or get upset,
I am not pleadin’ or saying, “I can't forget you”
I do not pace the floor bowed down and bent, but yet,
Mama, you been on my mind.

Världen blir sällan svart eller vit i Dylans texter. Hans röst är fylld av en vemodig skugga, gitarren håller med och hon är i hans tankar. Allt lutar åt en trevlig sång som rättar in sig i ledet bland alla visor om olycklig kärlek. Men mot alla odds förnekar han bestämt i vers efter vers att så är fallet. Vi blir stående mittemellan, ambivalenta och vet inte riktigt vad vi ska tro. Hur fan ska du ha det Bob!? Men Dylan tänker sannerligen inte ge några enkla, raka svar.

I’m not asking you to say words like "yes" or "no,"
Please understand me, I have no place I’m calling you to go.
I'm just whisperin’ to myself so I can’t pretend that I don't know,
Mama, you been on my mind.

Kanske ljuger han för oss? Han kanske inte ens är medveten om sina egna lögner, kanske ljuger han för sig själv? Kanske intalar han sig något annat? ”I'm just whisperin’ to myself so I can’t pretend that I don't know”. Kanske har han lyckats skriva ned och inkludera sina självintalade modifikationer av sanningen i en låttext? Kanske behöver de inte alltid vara totalt ärliga och självutlämnande. Vem har inte slitits mellan de inre rösternas debatt och vanmäktigt försökt avgöra vilken som talar sanning? Kanske blir texten ännu mer ärlig och självutlämnande på det sättet. Sen kommer den hänförande sista versen…

When you wake up in the mornin', baby, look inside your mirror.
You know I won't be next to you, you know I won't be near.
I'd just be curious to know if you can see yourself as clear
As someone who has had you on his mind.

Originalinspelningen från 1964 gavs aldrig ut på något album förrän den första samlingen i den officiella bootlegsserien släpptes. Men han framförde den live i en duett tillsammans med Joan Baez redan samma 1964. Drygt tio år senare stod han återigen på scen och sjöng den tillsammans med Joan Baez under RTR-turnén. Båda dessa finns nu släppta i den officiella bootlegserien (Vol. 5 respektive Vol. 6). Låten har tolkats av en mängd artister, bl.a. Johnny Cash, The Beatles, Jeff Buckley, Rod Stewart, Joan Baez, Judy Collins och Mikael Wiehe.