tisdag 13 juli 2010

"And a little rain never hurt noone"

Tom Waits' skivor är som vykort från en helt egen värld. Han har seglat till Singapore med en enarmad kapten och fickorna fulla av jord, spelat biljard med en dvärg tills regnet upphörde, han kom hem från kriget med en idé för en fyrverkerishow, han har vandrat i Paris kloaker, han sover på kyrkogårdar och ser på TV i skyltfönster, han hänger sin blöta jacka på tork över taggtråden och gör upp eld i en gammal rostig Tucker, han vet att det finns ett liv under jord där rötterna dinglar och lastbilarna lastar av vid mullvadshålen och han har satt eld på Themsen...

...och det var bara en så liten, liten del att det egentligen vara var löjligt att jag berättade det överhuvudtaget.

Det finns en rikedom som är helt överväldigande. Jag lyssnar som en besatt, timme efter timme med all fokus enbart riktad åt Tom och hans musik och ord. Men ju mer jag letar, ju mer inser jag att jag aldrig kommer kunna lyckas ta till mig allt. Det är vad jag ägnat mig åt under en kväll som egentligen kan beskrivas bäst med Dylans ord "it's too hot to sleep, and time is running away".

Jag hittade en musikvideo till Tom Waits' helt underbara Hold On som börjar med de smått fantastiska raderna:

They hung a sign up in our town
"if you live it up, you won't live it down"
So, she left Monte Rio, son
just like a bullet leaves a gun
With charcoal eyes and Monroe hips
she went and took that California trip

Inga kommentarer: