Spotify har lagt upp lite Dylan. Framförallt är det en underbar konsert från Carnegie Chapter Hall, New York, den fjärde november 1961. En 20 år gammal, pratsam Dylan har precis börjat skriva sitt egna material men de flesta låtar är fortfarande gamla folksånger och Woody Guthrie-låtar.
Spelningen är från en tid då den övernaturliga gnistan precis börjat sprida ett sken kring den unge fattiglappen. Det är bara månader, eller veckor, tills den fullkomligt ska explodera i odödliga mästerverk som Don't Think Twice (It's Allright), Ballad of Hollis Brown och A Hard Rain's A-Gonna Fall. För var dag som går blir hans liveframträdanden allt mer uppseendeväckande och magnetiska.
Men det kan ändå vara svårt att förstå, då man hör den unge, fnissige mannen, att han inom ett år (och under många år framöver) skulle skriva om hela musikhistorien. Men det finns tendenser. Som i hans ohämmade prov på humor i Talking Bear Mountain Picnic Massacre Blues eller briljansen i Song to Woody.
Men tendenserna finns också i de små detaljerna. Som i tonfallet, den genuina inlevelsen och känslosamma rösten som naglar fast lyssnaren, då han i den helt fantastiska Black Cross sjunger;
"...and they hung Hezekiah,
as high as a pigeon"
Jag tänker på Strange Fruit och bilderna på de dinglande kropparna i träden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar