Efter en extremt intensiv period är det nu lite stiltje på den internationella pingisscenen. Men nästa helg är det dags för Polska Öppna och Sverige skickar en förehållandevis stor trupp med bl.a. årets stjärnskott Robert Eriksson. Ingen Översjö dock, men förhoppningsvis får hans chansen snart.
Annars saknas stora delar av den yppersta eliten. Det är förvisso något speciellt då de allra största namnen deltar men de mindre turneringarna har också sin charm. Det finns mycket utrymme för skrällar och många ser sin chans att få ett ordentligt genombrott.
Kina skickar ett gäng ungdomar, de jag känner till är födda kring 94-95. Men där finns också ett par okända namn som ska bli intressanta att följa. Koreanerna representeras bland annat av Seo Hyun Deok och bland japanerna finns Kasahara, Koki Niwa och bröderna Matsudaira med. Det räcker för att jag ska se fram emot turneringen med stort intresse.
Saknar man de största namnen kan man alltid gå tillbaka till förra månadens alla gigantmöten. Timo Boll var enastående i German Open men måste alltid slå 2-3 kineser för att kunna gå hela vägen. I finalen mot Zhang Jike var kinesen briljant och slog Boll lika klart som Xu Xin gjorde i Qatar några veckor tidigare. Men tysken, som alltid uppträder proffsigt och som är bäst i världseliten på att tacka för matchen och borde hålla en kurs i ämnet för övriga pingisspelare, stod för en av årets bästa matcher så här långt då han besegrade Ma Lin i semifinalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar