onsdag 23 mars 2011

Passiv rökning dödar

Jag ska inte säga att det var idag jag upptäckte det. Men det var idag jag konstaterade det. Ungefär som Columbus. Han upptäckte inte den amerikanska kontinenten 1492. Den var redan upptäckt. Han konstaterade bara att den fanns.

- Jaha... här var den, tänkte han säkert. Men sen gick ju allt snett då han med bestämdhet förutsatte att det var Indien, av alla ställen, som han hittat.

Hur som helst. Jag har konstaterat ett fenomen. Jag har börjat irritera mig på folks som irriterar sig på någon som heter Justin Bieber. Det börjar bli väldigt tjatigt. Det är någon form av andrahandsstörning. Jag blir störd av folk som blir störda på någon tredje person. På sätt och vis stör jag mig också lite på den här Bieber. Indirekt. På ungefär samma sätt som passiv rökning fungerar. Själv har jag aldrig begripit vem den här Justin Bieber är, jag vet inte hur han ser ut, jag vet inte hur han låter, jag har bara förstått att han tydligen är en artist inom musikbranchen.

Jag är övertygad om att även jag skulle irritera mig på honom ifall jag fick chansen. Men varför skulle jag ge honom den chansen? Jag undrar vilka kretsar dessa Bieber-trötta människor rör sig i för att utsättas för honom gång på gång? I min värld tar han upp lika lite plats som en vindpust som fastnat i ett vindskydd.

Jag tittar i min skivsamling. Där är han inte.
Jag letar i mina Spotifyspellistor. Där är han inte.
Jag lever i en helt Bieber-fri värld. Utan att ens försöka.

Det andra jag undrar över är: Borde inte dessa frustrerade människor helt enkelt börja röra sig i andra mediala kretsar? Hela musikbranschen är full av äckliga artister. Vi behöver ju inte göra saken värre genom att springa och leta efter dom.