Det bästa med en ledig dag är att man hinner börja morgonen med att sätta ihop en ordentlig låtlista för hela dagen. Hade alla tillåtits börja sina dagar på det sättet hade det inte funnits några krig eller någon schlagermusik här i världen. Dagens lista sträcker sig från allt mellan Ed Harcourt och Dio, från Dolly Parton till Fläsket Brinner.
På tal om schlager. Jag brukar inte kolla på Vem Vet Mest? eftersom jag inte står ut med programledaren. I ett program fällde han en nedlåtande kommentar om Dylan. Men igår såg jag ett avsnitt. I finalomgången kom det fyra musikfrågor. Tre var schlager. När en av de tävlande inte tryckte på frågan vad Charlotte Perellis låt 1999 hette, renderade det i en kommentar från den obehaglige programledaren:
- Oj, schlager verkar inte vara din grej, du tryckte inte ens...
Det var alltså något alla förväntades kunna? Den fjärde frågan var vilken engelsk stad Beatles kom ifrån...
Är det där vi hamnat? Musikfrågor är likställt med schlager där frågorna handlar om någon detalj. Och ska man våga sig ut bland den övriga musiken ställs en fråga om världens kändaste band på en nivå som känns lite för lätt ens för ett barnspel.
Så här lät musikfrågorna för snart 30 år sedan. När man hör frågorna och ser när gäster som Robert Plant och Dave Gahan visar vad de kan inser man att civilisationens utveckling i västvärlden har tvärnitat och backar nu i hög hastighet. En lätt Dylanfråga kommer redan som andra fråga...
tisdag 7 juni 2011
torsdag 2 juni 2011
"Nu kommer dagen, den kalla mordiska..."
Inget roligt att prata om VM nu, två veckor efter allt är över. Roligt dock att bloggfavoriten Zhang Jike lyckades vinna. Och ett stort grattis till Ludvig som vann Idiotvinds VM-tips!
På tal om något helt annat, något jag var på väg att säga innan internetteknaliteter tystade mig i några veckor. Jag tänkte prata om en sång som är som en liten barnvisa. De mest simpla små strofer och raka, charmiga, nästan lustiga rim. Kontrasten blir därför så total mot vad som sägs i de små stroferna. USA:s utplåningskrig i Vietnam som barnboksformat. En vaggvisa om ond, bråd, plågsam död.
Nu faller regnet från blå skyarna
Nu brinner barnen i de små byarna
Och farmor brinner som en hund av halm
Det är napalm, det är napalm
Och så sjunger han den så okonstlat. Han sätter total tilltro till sin sång, till orden och melodin. Han vet att den är vacker och gripande. Det är inget han behöver förstärka genom att krångla till sin sång, han behöver bara leverera vad som redan finns där. Det är som när Dylan i sina unga år sjöng låtar som Masters of War och The Ballad of Hollis Brown. Orden brann av vrede, hat, vemod och sorg, men han lät dem tala för sig själva. Hans röst var nästan likgiltig.
Nu kommer morgonen över ruinerna
Och genast startar man grävmaskinerna
Säg, varför är det sånt gråt och skrik?
Man räknar lik, man räknar lik
På tal om något helt annat, något jag var på väg att säga innan internetteknaliteter tystade mig i några veckor. Jag tänkte prata om en sång som är som en liten barnvisa. De mest simpla små strofer och raka, charmiga, nästan lustiga rim. Kontrasten blir därför så total mot vad som sägs i de små stroferna. USA:s utplåningskrig i Vietnam som barnboksformat. En vaggvisa om ond, bråd, plågsam död.
Nu faller regnet från blå skyarna
Nu brinner barnen i de små byarna
Och farmor brinner som en hund av halm
Det är napalm, det är napalm
Och så sjunger han den så okonstlat. Han sätter total tilltro till sin sång, till orden och melodin. Han vet att den är vacker och gripande. Det är inget han behöver förstärka genom att krångla till sin sång, han behöver bara leverera vad som redan finns där. Det är som när Dylan i sina unga år sjöng låtar som Masters of War och The Ballad of Hollis Brown. Orden brann av vrede, hat, vemod och sorg, men han lät dem tala för sig själva. Hans röst var nästan likgiltig.
Nu kommer morgonen över ruinerna
Och genast startar man grävmaskinerna
Säg, varför är det sånt gråt och skrik?
Man räknar lik, man räknar lik
onsdag 1 juni 2011
Tekniska besvär
Äntligen! Jag har inte kunnat logga in på över en vecka. Ytterst bekymmersamt och mina kunskaper och färdigheter på området sträcker sig inte längre till än att kunna vänta på att det ska börja fungera av sig självt igen.
Nu fungerar det tydligen igen, men nu hinner jag inte skriva nåt, men förhoppningsvis är problemen över. Virket till inlägg har staplats på hög likt en bäverdamm. Mycket måste avhandlas.
På återseende.
Nu fungerar det tydligen igen, men nu hinner jag inte skriva nåt, men förhoppningsvis är problemen över. Virket till inlägg har staplats på hög likt en bäverdamm. Mycket måste avhandlas.
På återseende.
tisdag 17 maj 2011
Hitchslapped!
Jag fick nyss reda på att Christopher Hitchens förlorat sin röst till följd av den strupcancer han kämpar mot. Det känns fruktansvärt tragiskt, Hitchens röst är en av de viktigaste röster mänskligheten har.
Det brukar heta att det inte går att debattera religion med en religiös. Men det är vad Hitchens har gjort i årtionden. Han har fört en fantastisk kamp för människans fria tänkande och förnuft mot religionens förslavande, lögnaktiga, bakåtsträvande och livsfarliga doktriner.
De religiösa står på kö för att motbevisa honom hans ateistiska övertygelser. Med ett ojämförligt tålamod, ett sylvasst intellekt, en oslagbar debattförmåga och ett fantastiskt humoristiskt sinne har han tagit sig an dem alla, han har debatterat mot mormoner, katoliker, protestanter, muslimer, judar m.m. som alla trott sig kunna gå segrande ur striden. En efter en har de blivit tillintetgjorda av han klarsynta argument.
Hans kompromisslösa, slagfärdiga debatteknik har gett upphov till frasen "Hitchslap". När Hitchens levererat en av sina klockrena argument som knockat motståndaren, då har de fått erfara en klassisk Hitchslap.
För några år sedan kastade han sig in i en debatt om katolicismen och för att kunna mäta vilken av sidorna som var mest framgångsrik i debatten fick publiken rösta före och efter debatten. Går det att genom en stunds debatt ändra några människors uppfattning om religion?
Det brukar heta att det inte går att debattera religion med en religiös. Men det är vad Hitchens har gjort i årtionden. Han har fört en fantastisk kamp för människans fria tänkande och förnuft mot religionens förslavande, lögnaktiga, bakåtsträvande och livsfarliga doktriner.
De religiösa står på kö för att motbevisa honom hans ateistiska övertygelser. Med ett ojämförligt tålamod, ett sylvasst intellekt, en oslagbar debattförmåga och ett fantastiskt humoristiskt sinne har han tagit sig an dem alla, han har debatterat mot mormoner, katoliker, protestanter, muslimer, judar m.m. som alla trott sig kunna gå segrande ur striden. En efter en har de blivit tillintetgjorda av han klarsynta argument.
Hans kompromisslösa, slagfärdiga debatteknik har gett upphov till frasen "Hitchslap". När Hitchens levererat en av sina klockrena argument som knockat motståndaren, då har de fått erfara en klassisk Hitchslap.
För några år sedan kastade han sig in i en debatt om katolicismen och för att kunna mäta vilken av sidorna som var mest framgångsrik i debatten fick publiken rösta före och efter debatten. Går det att genom en stunds debatt ändra några människors uppfattning om religion?
torsdag 12 maj 2011
Tipset börjar på allvar
Klart för 1/8-delsfinaler. Jag hinner inte sammanställa hur tipset ser ut. Hur många av era spelare är kvar? Jag har 14 av 16 kvar i tävlingen. Det är bara gnällbarnen Mattenet och Gnäll-Bastian som sabbat för mig än. Men det är ju nu det svåra börjar...
Dålig planering
Eftersom det bara är VM vartannat år tycker jag det är lite synd att man lägger JSM samtidigt som VM. Min uppfattning är att spelare och ledare som deltar på JSM gärna vill se VM. Framförallt bör de kolla på VM om de tar sitt bordtennisengagemang på allvar. Så det är ju synd att man sätter käppar i hjulet för oss.
Så möjligheterna att följa VM, nu när det börjar på allvar, är kraftigt begränsade för Idiotvinds redaktion.
Så möjligheterna att följa VM, nu när det börjar på allvar, är kraftigt begränsade för Idiotvinds redaktion.
Gun For You
Äntligen.
Jag har kämpat så länge för att få ihop den perfekta pingisvideon. Den som knockar allt annat som finns. Nu har jag lyckats.
Jag har kämpat så länge för att få ihop den perfekta pingisvideon. Den som knockar allt annat som finns. Nu har jag lyckats.
onsdag 11 maj 2011
Gnäll-Bastian förstör VM
Nu är jag vansinnig. Full av avsky.
VM kan inte fortsätta förrän Gnäll-Bastian är ute.
Massor med fantastiskt hände idag. Robert Svensson är i 1/16-del mot Timo Boll. Kim Min Seok förlorade men visade "kappe" mot Wang Hao. Xu Xin är en älva och ett skogstroll i en och samma kropp och gav Gustavo Tsuboi 18 poäng.
Men Gnäll-Bastian förstörde allt.
För er som missade kan jag berätta att domaren först varnade och sedan underkände en av hans servar med snett uppkast. Gnäll-Bastian gnällde.
Lite senare tog domaren ytterligare en regelvidrig serve som gav ställningen 9-9 och 2-1 i set till Hong Kongs lugna Leung Chu Yan. Då drar Gnäll-Bastian igång en gnällkakafoni, överdomaren får komma till bordet och förklara för tysken (hoppas jag) att han beter sig som en 3-åring. Att man faktiskt inte alltid kan få som man vill.
Sen kommer det värsta av allt. Efter att fördröjt spelet i flera minuter går Gnäll-Bastian in och vinner två skitpoäng mot en motståndare som tvingats gå och vänta på att Gnäll-Bastian ska lipa klart. På båda poängen ossar tysken demonstrativt och överdrivet som om han är någon slags rebell.
Du är ingen rebell Bastian, du är en bortskämd gnällunge.
Givetvis slutar det hela med att Gnäll-Bastian vinner matchen efter att ha fått motståndaren helt ur balans med sitt gnällande och fåniga ossande. Han verkade inte skämmas en sekund för sitt urusla beteende. Inte Rosskopf på bänken heller, eller den tyska publiken. Hade jag vart Gnäll-Bastians coach hade jag rest mig upp och gått när han började skämma ut sig.
Han borde givetvis straffats med poängförlust för att ha uppehållit spelet i flera minuter. Publiken borde buat ut honom. Rosskopf och tyska truppen borde börjat heja på Leung. Trubadurer borde skriva nidsånger om honom. Blixtar borde slå ner på honom.
Nu gäller det. Pingisens hopp står till Ma Lin. Jag vet att jag gnällt på den övereffektiva kinesen emellanåt. Men nu känner jag bara en starkt tilltro och en varm kärlek. I vår kamp mot det onda, mot pingisens skamfläck, förenas vi. Ma Lin är nu som en bror för mig.
Det räcker inte att vinna Ma Lin, min käre bror. Du måste köra över och förnedra gnälltysken. Du måste hånskratta åt honom.
VM kan inte fortsätta förrän Gnäll-Bastian är ute.
Massor med fantastiskt hände idag. Robert Svensson är i 1/16-del mot Timo Boll. Kim Min Seok förlorade men visade "kappe" mot Wang Hao. Xu Xin är en älva och ett skogstroll i en och samma kropp och gav Gustavo Tsuboi 18 poäng.
Men Gnäll-Bastian förstörde allt.
För er som missade kan jag berätta att domaren först varnade och sedan underkände en av hans servar med snett uppkast. Gnäll-Bastian gnällde.
Lite senare tog domaren ytterligare en regelvidrig serve som gav ställningen 9-9 och 2-1 i set till Hong Kongs lugna Leung Chu Yan. Då drar Gnäll-Bastian igång en gnällkakafoni, överdomaren får komma till bordet och förklara för tysken (hoppas jag) att han beter sig som en 3-åring. Att man faktiskt inte alltid kan få som man vill.
Sen kommer det värsta av allt. Efter att fördröjt spelet i flera minuter går Gnäll-Bastian in och vinner två skitpoäng mot en motståndare som tvingats gå och vänta på att Gnäll-Bastian ska lipa klart. På båda poängen ossar tysken demonstrativt och överdrivet som om han är någon slags rebell.
Du är ingen rebell Bastian, du är en bortskämd gnällunge.
Givetvis slutar det hela med att Gnäll-Bastian vinner matchen efter att ha fått motståndaren helt ur balans med sitt gnällande och fåniga ossande. Han verkade inte skämmas en sekund för sitt urusla beteende. Inte Rosskopf på bänken heller, eller den tyska publiken. Hade jag vart Gnäll-Bastians coach hade jag rest mig upp och gått när han började skämma ut sig.
Han borde givetvis straffats med poängförlust för att ha uppehållit spelet i flera minuter. Publiken borde buat ut honom. Rosskopf och tyska truppen borde börjat heja på Leung. Trubadurer borde skriva nidsånger om honom. Blixtar borde slå ner på honom.
Nu gäller det. Pingisens hopp står till Ma Lin. Jag vet att jag gnällt på den övereffektiva kinesen emellanåt. Men nu känner jag bara en starkt tilltro och en varm kärlek. I vår kamp mot det onda, mot pingisens skamfläck, förenas vi. Ma Lin är nu som en bror för mig.
Det räcker inte att vinna Ma Lin, min käre bror. Du måste köra över och förnedra gnälltysken. Du måste hånskratta åt honom.
Världens bästa gå-runt-attackerare
Någon skrev att Habesohn är i bra form och kanske skulle kunna skrälla i VM. Då borde det ju vara en ganska bra lottning att få möta den sämsta kinesen i första matchen...
(Jag kan inte gapskratta i skriven form, annars hade jag gjort det här.)
Ni vet i alla karatefilmer när hjälten stöter på en av alla statister som bara är där för att få stryk, den känslan får jag när jag ser den här glimten av Chen Qi mot Habesohn. Chen Qi kan vara bäst i världen på att gå runt och attackera forehandvindruta från sin backhand, underbart att vi får se det på så nära håll här. Habesohn får ju för övrigt ett läge att dräpa in en backhand, men det hjälper liksom inte. Det är som att kasta småsten på Hulken, det retar honom bara.
(Jag kan inte gapskratta i skriven form, annars hade jag gjort det här.)
Ni vet i alla karatefilmer när hjälten stöter på en av alla statister som bara är där för att få stryk, den känslan får jag när jag ser den här glimten av Chen Qi mot Habesohn. Chen Qi kan vara bäst i världen på att gå runt och attackera forehandvindruta från sin backhand, underbart att vi får se det på så nära håll här. Habesohn får ju för övrigt ett läge att dräpa in en backhand, men det hjälper liksom inte. Det är som att kasta småsten på Hulken, det retar honom bara.
Legenden lever och vinner
Wang Liqin släppte tre bollar till Lubomir Pistej på de två första seten. Han är som en slumrande, men fortfarande aktiv vulkan.
Fast Mizutani/Kishikawa var värre. De gav Monteiro/Tsuboi 9 bollar på 4 set. 11-4, 11-2, 11-1, 11-2.
När jag ser bilderna från B-hallen och matcherna från första omgången blir jag ju gråtfärdig över att jag inte är där. Det är vansinne. Världselitpingisen och de levande legenderna blir så mycket mer verkliga på så nära håll. Wang Liqin är på riktigt och befinner sig bara 80 mil härifrån. En Dylanskiva till den som översätter samtalet...
Fast Mizutani/Kishikawa var värre. De gav Monteiro/Tsuboi 9 bollar på 4 set. 11-4, 11-2, 11-1, 11-2.
När jag ser bilderna från B-hallen och matcherna från första omgången blir jag ju gråtfärdig över att jag inte är där. Det är vansinne. Världselitpingisen och de levande legenderna blir så mycket mer verkliga på så nära håll. Wang Liqin är på riktigt och befinner sig bara 80 mil härifrån. En Dylanskiva till den som översätter samtalet...
Idiotvind tippar kvartsfinalerna
Här presenteras de åtta spelare som tar sig till kvartsfinal, samt hur de fyra matcherna slutar. Det kan verka svårt att förutse, vissa av resultaten kan tyckas förvånande, nästan otroliga, men jag är helt säker. Precis så här kommer det att gå, jag ser det så klart och tydligt framför mig. Helt kristallklart. Finns ingen tvekan alls längre. Ingens alls. Inte ett uns. Inte minsta gnutta...
Wang Hao (CHN) - Jun Mizutani (JPN)
En säker seger mot Ryu Seung Min ger Wang Hao en plats bland de åtta bästa. Mizutani tar sig fram genom en minst lika lätt seger mot Gao Ning. Kvartsfinalen blir en spektakulär drabbning med många långa bolldueller där Wang Hao kommer slita för att slå igenom japanens täta försvar. Trots att matchen ser ut att gå kinesens väg kommer Mizutani jobba sig in i matchen allt mer och tvinga fram allt fler misstag från en allt tröttare Wang Hao. Tillslut skräller Mizutani och tar sig till semifinal.
Ma Long (CHN) - Seo Hyun Deok (KOR)
Det blir en tuff 1/8-delsfinal för Ma Long, men han kommer gå vinnande ur mötet med fantastiske Mr Oh. Seo Hyun Deok kommer å sin sida stå för VM:s största skräll när han slår ut Ma Lin. Genom sina tidigare segrar kommer Seo växa för varje match, precis som Judd Trump i Snooker VM. Den vänsterhänte koreanen kommer med sin hunger och sin kvickhet, sitt uppstudsspel och sin övernaturliga förmåga att finna vinklar aldrig ge den gamle kinesen tillräckligt med tid och med sin vinklade backhand kommer han jaga ut Ma Lin långt, långt i forehand där han verkligen inte vill ha bollen. I kvartsfinalen blir dock Ma Long för svår. Kinesens tunga, konsekventa spel kommer betvinga koreanen och Ma Long blir Kinas hopp på den övre halvan.
Zhang Jike (CHN) - Xu Xin (CHN)
Tänk, för två år sedan var det ingen som pratade om de två ungdomarna. Nu är de två av förhandsfavoriterna, fruktade och respekterade av en hel pingisvärld. Jag hade Zhang Jike som slutsegrare fram till ungefär tio minuter innan tipset skulle slå in. Sedan insåg jag att trots att han tidigare haft en bra bild på hur han ska slå Xu Xin så har den pennfattade akrobaten tagit ett steg till i sin utveckling och är inte längre lika sårbar och lätt att låsa. Så efter att ha besegrat landsmannen, den levande legenden Wang Liqin, i en episk duell i 1/8-delen kommer Xu Xin fortsätta som den tornado han är och även slå ut Zhang Jike.
Chen Qi (CHN) - Timo Boll (GER)
Jag funderade länge över huruvida Dimitrij Ovtcharov kunde skrälla mot sin landsman. Men Timo tar sig till kvartsfinal tack vare tryggheten i att veta precis hur han ska spela mot Dima. Chen Qi ger aldrig Samsonov någon chans, vitryssens hopp ligger i att Chen Qi blir darrig. Men det blir ett möte mellan två vänsterhänta spelare i den sista kvarten. Där spelar Boll, visserligen overkligt säkert, men för passivt och snällt med för stor säkerhetsmarginal mot en vilt attackerande Chen Qi med sina gudomliga backhandflippar och målsökande forehandmissiler. Med sin fysiska, aggressiva, vackra bordtennis tar sig Chen Qi till semifinal mot Xu Xin.
Wang Hao (CHN) - Jun Mizutani (JPN)
En säker seger mot Ryu Seung Min ger Wang Hao en plats bland de åtta bästa. Mizutani tar sig fram genom en minst lika lätt seger mot Gao Ning. Kvartsfinalen blir en spektakulär drabbning med många långa bolldueller där Wang Hao kommer slita för att slå igenom japanens täta försvar. Trots att matchen ser ut att gå kinesens väg kommer Mizutani jobba sig in i matchen allt mer och tvinga fram allt fler misstag från en allt tröttare Wang Hao. Tillslut skräller Mizutani och tar sig till semifinal.
Ma Long (CHN) - Seo Hyun Deok (KOR)
Det blir en tuff 1/8-delsfinal för Ma Long, men han kommer gå vinnande ur mötet med fantastiske Mr Oh. Seo Hyun Deok kommer å sin sida stå för VM:s största skräll när han slår ut Ma Lin. Genom sina tidigare segrar kommer Seo växa för varje match, precis som Judd Trump i Snooker VM. Den vänsterhänte koreanen kommer med sin hunger och sin kvickhet, sitt uppstudsspel och sin övernaturliga förmåga att finna vinklar aldrig ge den gamle kinesen tillräckligt med tid och med sin vinklade backhand kommer han jaga ut Ma Lin långt, långt i forehand där han verkligen inte vill ha bollen. I kvartsfinalen blir dock Ma Long för svår. Kinesens tunga, konsekventa spel kommer betvinga koreanen och Ma Long blir Kinas hopp på den övre halvan.
Zhang Jike (CHN) - Xu Xin (CHN)
Tänk, för två år sedan var det ingen som pratade om de två ungdomarna. Nu är de två av förhandsfavoriterna, fruktade och respekterade av en hel pingisvärld. Jag hade Zhang Jike som slutsegrare fram till ungefär tio minuter innan tipset skulle slå in. Sedan insåg jag att trots att han tidigare haft en bra bild på hur han ska slå Xu Xin så har den pennfattade akrobaten tagit ett steg till i sin utveckling och är inte längre lika sårbar och lätt att låsa. Så efter att ha besegrat landsmannen, den levande legenden Wang Liqin, i en episk duell i 1/8-delen kommer Xu Xin fortsätta som den tornado han är och även slå ut Zhang Jike.
Chen Qi (CHN) - Timo Boll (GER)
Jag funderade länge över huruvida Dimitrij Ovtcharov kunde skrälla mot sin landsman. Men Timo tar sig till kvartsfinal tack vare tryggheten i att veta precis hur han ska spela mot Dima. Chen Qi ger aldrig Samsonov någon chans, vitryssens hopp ligger i att Chen Qi blir darrig. Men det blir ett möte mellan två vänsterhänta spelare i den sista kvarten. Där spelar Boll, visserligen overkligt säkert, men för passivt och snällt med för stor säkerhetsmarginal mot en vilt attackerande Chen Qi med sina gudomliga backhandflippar och målsökande forehandmissiler. Med sin fysiska, aggressiva, vackra bordtennis tar sig Chen Qi till semifinal mot Xu Xin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)