Jag vet inte ifall det finns nån som går och grämer sig över att sommaren är över. Att temperaturen sjunker, löven vissnar, regnet regnar och dagarna blir mörkare och mörkare.
Låt mig i så fall påminna vad hösten har i beredskap. Så som den alltid har.
Nu får man lyssna på Nick Cave igen. Ok, Dig Lazarus Dig! och Abattoir Blues får man lyssna på under sommaren med. Men det blir inte samma sak som på hösten. Framförallt får man plocka fram de tidiga skivorna och om bara någon dryg månad får man plocka fram No More Shall We Part och till och med Boatmans Call.
Nick Cave är mörkrets prins, oavsett om han uppenbarar sig med sin kolsvarta mustasch eller inte. Det finns ett mörker i Nick Caves röst, i hans skapelser och i hans framträdanden, som inte finns att hitta någon annanstans. Allt han rör vid, som den här Johnny Cash/Charlie Daniels-låten, skänks en djup svärta.
Ingen kan framföra en låt på samma sätt som Nick Cave.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar