Det är fortfarande mycket snack om att det är tråkigt med alla kineser i topp. Och hur tråkigt det är att se två kineser mötas. Att det inte är lika spännande som när spelare från olika nationer möts.
Det är klart att vi alla hoppas på större konkurrens i världseliten, men den som säger att ett kinesmöte är tråkigt efter att ha sett finalen i Austrian Open är ju dum i huvudet. Alltså, jag menar, riktigt, riktigt dum i huvudet. På riktigt. Även om man bortser från spelet, som är på en helt annan nivå än vad spelare från andra nationer kan prestera, så är matchen fylld av en fantastisk dramatik. Vinnarviljan kokar som isländska gejsrar hos spelarna och det är inte ofta vi får se så mycket känslor i bordtennis som under skiljesetets alla skiljebollar och matchbollar. Det i kombination med en pingis spelad av människor med superkrafter...
Den som hellre sätter sig och ser på mycket sämre pingis bara för att spelarna har en annan nationalitet. Han borde få sitt huvud ordentligt undersökt.
Vad är ert problem? Helt allvarligt talat. Nationalismen är så 1800-tal, kan vi inte lägga den åt sidan? Det är bara perspektivlösa tomtar med trånga hjärnor, som Jimmie Åkesson, som klamrar sig fast vid såna gamla rostiga föreställningar.
Ni är alla jättevälkomna in till oss här på Café Cosmopolite, här bryr vi oss inte så värst mycket om de gränser som existerat på sin höjd i 100 år i människans 200 000 år långa historia. Ni skulle trivas här, vi har både gin och magnecyl och våra drömmar rinner genom flaskornas hals ungefär som toner i en gråtande vals. Hade alla betraktat sig som i första hand världsmedborgare, som kosmopoliter, då hade de allra flesta bekymren här på jorden försvunnit direkt.
Och så hade alla kunnat uppskatta den pingis som rör sig ett par snäpp över världsklass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar