"Et j'ai repris mon arme..."

Jag älskar gammal musik. Det finns så mycket historia, så många levnadsöden inflätade i sångerna. Jag kom att tänka på det då jag hörde Leonard Cohen sjunga The Partisan. Han är en kosmopolit. En rotlös poet, omöjlig att härleda.

Jag tycker, eller kanske vill tycka, att det är något väldigt europeiskt över honom. Men det var i Kanada han föddes, sju år innan Dylan föddes, ett år innan Elvis. Å andra sidan är hans judiska mamma från Litauen och hans judiska farföräldrar från Polen. Så han har Europa i sig. Han slog igenom som författare och poet långt innan han blev ett namn inom musiken och levde under en längre tid, innan sitt musikala genombrott, på den grekiska ön Hydra.

Hela mänsklighetens liv, historia och kultur tycks livs levande i hans musik. Kanske är det därför The Partisan låter så bra då han framför den. En visa skriven av Anna Marly och Emmanuel d'Astier de la Vigerie i London 1943, om den den franska motståndsrörelsen under Nazitysklands ockupation.

Anna Marly föddes Anna Yurievna Betulinskaya i en rysk aristokratisk familj i St Petersburg under Oktoberrevolutionen 1917. Hennes pappa arresterades och mördades 1918 som en "fiende till revolutionen" och familjen flydde via Finland till Frankrike. Som ung jobbade hon som balettdansös på den ryska baletten i Monte Carlo. Men hon visade tidigt upp en musikalisk talang, undervisades av ryske kompositören Prokofiev och började snart uppträda i Paris. "Jag var en pionjär" har hon sagt "ingen sjöng med gitarr då, det fanns ingen Elvis".

Då nazisterna ockuperade Frankrike flydde hon till London. Där skrev hon kamphymnen Chant des Partisans, som blev motståndsrörelsens populäraste sång. Under en period fungerade den som Frankrikes inofficiella nationalsång då La Marseillaise var förbjuden av nazityskarna. Därefter skrev hon också musiken till La Complainte du Partisan.



Texten skrevs av den franske frihetskämpen Emmanuelle d'Astier som efter kriget blev inrikesminister i en övergångsregering. Senare översattes texten till engelska av den amerikanska låtskrivaren Hy Zaret, mest känd för sin medverkan i skapandet av den storslagna Unchained Melody.

Leonard Cohen hade sjungit sången sedan han var liten och 1969 spelade han in den med sin engelska text, men smög alldeles ljuvligt in en av de franska originalverserna i sin version. Han har sagt att han en dag slogs av tanken att kanske var det musiken som störtade nazisterna. Och han sjunger och ser ut som om han var en av de kämpande partisanerna.

When they poured across the border...