Jag läser i skvallerpressen att vår statsminister här om dagen var på en bjudning på en svenskdriven restaurang i New York där "lyckade svenskar" var inbjudna. "Lyckad" står i dagens samhälle för känd och rik, det har ingenting med kompetens eller bedrifter att göra. Så Marie Serneholt, Per Gessle och en modebloggerska var bjudna.
Vart fjärde år, när det är dags att rösta, hoppas jag finna en blivande statsminister som hellre står uppför de "misslyckade svenskarna" än minglar i New York med de "lyckade". Men staten och kapitalet sitter inte bara i samma båt längre. De minglar tillsammans på New Yorks lyxkrogar.
Men jag har gett upp. Jag försöker bara stänga det ute, jag lyssnar på Nick Cave och följer Austrian Open istället och låtsas som ingenting. Det irriterar mig något vansinnigt, fast på ett annat plan, att Kenta alltid lottas mot de toppseedade direkt i andra omgången. Men den här gången ser jag fram emot revanchmötet med Ma Lin. Flashbacks från deras möte i Yokohama 2009 slår till på samma sätt som gamla minnen spökar hos Jason Bourne. Jag har inte kommit över den förlusten än.
1 kommentar:
Bättre live-match får man leta efter. Japaner må vara lugna annars, men i Yokohama Arena släppte dem alla hämningar.
Skicka en kommentar