Det var en fullständigt makalös, magisk, overklig, TV-spelsliknande tennis i nattens US Open final mellan Djokovic och Nadal. Publiken var i fullständig extas. Jag får rysningar av att se idrott på den nivån. Bollduellerna bara fortsatte och fortsatte trots att det borde varit avgjorda både en och två och tre gånger.
Samtidigt kan jag inte låta bli att jämföra. Hade tennisfansen varit som fotbollsfansen hade vi idag vaknat upp till miljontals vansinniga människor som på fullt allvar argumenterade för att Djokovic egentligen inte är så bra, men han fuskar och är i nån slag komplott med internationella tennisförbundet som ser till att han får bra lottning och domare som dömer till hans fördel. Spelet hade det inte talats så mycket om.
För så gör de faktiskt, fotbollsfansen. Det är sant! Annars helt förnuftiga människor kan blunda för och förneka briljansen i sporten de säger sig älska bara för att utövarna har fel tröjor på sig. Det är häpnadsväckande.
Jag har format en hypotes som går ut på att det har att göra med att tennisspelare inte representerar en klubb, knappt heller ett land, utan mest ett klädföretag. Ungefär som cyklister som kör för sin sponsor, gärna nån bank. Kanske hindrar det att den där slumrande, primitiva, nationalistiska DNA-molekylen, som vissa människor tycks bära på, ska aktiveras likt en överlevnadsinstinkt. Ingen skulle väl tatuera in Saxo Bank på axeln, hata AG2R La Mondiale passionerat och bestämt hävda att Cancellara är en överskattad medioker cyklist eftersom han nu kör för Leopard-Trek?
Hur som helst är lyckligtvis inte tennispubliken som fotbollspubliken och en hel tennisvärld står upp utan bitterhet och avundsjuka och applåderar både Djokovic och Nadal. Det är synd och skam att fotbollsspelarna aldrig kommer få uppleva samma hedersbetygelse. Där kan du bara bli uppskattad av dina egna fans, resten kommer avsky dig ju bättre du blir.
Fotbollen är nationalismens starkaste strömningar upphöjt i tusen.
Alla som uppskattar fotboll borde givetvis älska hur t.ex. Xavi, Iniesta & Co rullar upp en backlinje på samma sätt som tennispubliken uppskattar hur Nadal hinner upp en makalös stoppboll. Men det fina med sporten fotboll har glömts bort till förmån för någon muterad art av främlingsfientlighet - främlingar i fel tröjor, missunnsamhet, besserwissrighet, svartsjuka, hat och inget annat än ren barnslighet. De borde, precis som fotbollsspelarna själva, snyta sig och växa upp.
Lyckligtvis kan vi alla tillsammans njuta av gårdagens finalen. Det finns ingen plats för barnsligheter här. Bara beundran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar