söndag 3 april 2011

Sveriges mest betydelsefulla musikexport

Uppställd mot en vägg i Salt Lake City, Utah, med ögonbindel, avrättades han med ett skott i hjärtat. Hans sista ord var "Fire!". Så slutade dagarna för en av Sveriges mest inflytelserika låtskrivare och musiker...

Jag drömde om Joe Hill i natt.
Vi stod där man mot man.
Jag sa till Joe: "Du är ju dö"

"Jag kan ej dö", sa han.


Han lämnade Sverige som Joel Hägglund, emigrerade till USA och i jakt på jobb drev han genom staterna, från stad till stad. Han engagerade sig i fackförbundet Industrial Workers of the World (IWW) och deras strävan att organisera arbetarrörelsen. Han blev känd för sina satiriska dikter och sånger.

Han dömdes för ett mord han inte begått i en rättegång som beskrivits som en av de största parodier i amerikansk rättshistoria. Svenska myndigheter, fackförbund runt om i världen, bl.a. 30 000 namnunderskrifter från Australiens IWW och självaste presidenten för USA, Woodrow Wilson, försökte utan framgång häva dödsdomen.

Det var ett justitiemord. Ett politiskt mord. Han dömdes till döden därför att han stred för arbetarnas trygghet och rättigheter. Han mördades därför att han var en plåga för makthavarna och kapitalet. Han sköts ihjäl för sångerna han skrivit och gett till rörelsen.

"Joe Hill kan aldrig nånsin dö",
sa Joe, "jag lever än!

När män går ut till strejk och strid,

Då går Joe Hill igen."


Då han fått sin dödsdom skrev han ett brev till sin vän Bill Haywood, en av ledarna inom IWW som själv åtalats för ett mord några år tidigare, men undsluppit då åklagarna inte lyckats ta fram ett enda bevis:

"Goodbye Bill. I die like a true blue rebel. Don't waste any time in mourning. Organize."

Han stod där vid min säng och log
och sa i självklar ton:

"Jag sått ett frö, som ej
kan dö -
vår organisation".

Joe Hill lever vidare i arbetarorganisationernas kamp för sina rättigheter. Och han lever vidare genom sina sånger. De spreds från land till land och översattes till flera språk. Han var en av föregångarna till de politiskt engagerade sångarna som därefter följde i USA. Woody Guthrie, Pete Seeger, Bob Dylan...

"Men plutokrater sköt dej, Joe.
Dom tog ditt liv till slut."
"Att mörda sången min", sa Joe,
"vill mera till än krut."

1930 skrev Alfred Hayes dikten I dreamed I saw Joe Hill last night som senare tonsattes av Earl Robinson. Det är en av de vackraste och mest värdiga hyllningar en människa har fått. Att den översatts till svenska av diktaren och författaren Rune Lindström känns rätt. Det är som om Joe Hill har fått komma hem igen. Vi kan skatta oss lyckliga åt att Fred Åkerström hann spela in den innan han lämnade oss.

Inga kommentarer: