Att motivera valen med att det ska vara "personer som gjort insatser inom kulturområdet i vid mening" och att de "ska ha varit verksamma på 1900-talet, ha en folklig förankring och ett internationellt anseende", och så inte välja Joe Hill, det är skandalöst! Att få se sådana beslut mitt i min period av Joe Hill-besatthet är minst sagt omtumlande.
Ju mer man tänker på det, desto mer befängt blir det.
- En svensk är en av grundpelarna i 1900-talets musikhistoria
- Han var Pete Seeger och Woody Guthries föregångare
- Bob Dylan har sagt att Joe Hill var en av anledningarna till att han började skriva egna låtar
- Omkring 30 000 människor följde hans begravningståg i Chicago efter att han avrättats 1915
- USA:s president, Woodrow Wilson, engagerade sig i hans fall
- Delar av hans aska finns sparad än idag och är utspridd på ställen runt om i världen där den fungerar som en helig relik för medmänsklighet och de förtrycktas rätt
- Pete Seeger, Steve Earle, Joan Baez, Paul Robeson, Phil Ochs, Billy Bragg och många, många fler har sjungit om honom
- Han besjöngs under hymnliknande former på Woodstockfestivalen 1969, en av de största och mest avgörande händelserna i människans moderna kulturhistoria
- Författaren Stephen King har döpt en av sina söner efter honom
- Bo Widerberg har gjort en film om honom
- Hans sånger sjungs än idag runt om i världen och vissa av hans uttryck lever vidare som talessätt och slagord
Och jämfört med de som nu valdes pryda våra sedlar... Joe Hill är större. Men det är klart att kapitalets makter väljer en kunglig hovsångerska framför en fattig, enkel arbetare. Kanske vågade de inte pryda våra sedlar med någon som amerikanarna dömt till döden och arkebuserat?
5 kommentarer:
Ossler
Finns det inte anledning att tro att huvudkaraktären Tom Joad från den briljanta boken, och sedermera filmen "Vredens druvor" är delvis inspirerad av Joe Hill som person, och även sången Joe Hill.
I Tom Joads betydande sista tal pratar han om hur han för alltid kommer att vara närvarande i situationer när något orättfärdigt begås, han kommer att växa till något större än sig själv som aldrig kan dö.
Det påminner ganska mycket om andemeningen i Joe Hill låten.
Strålande, det är ju inlägg av den här digniteten jag sitter och väntar på hela tiden. Det är ju för att locka fram dessa reflektioner jag skriver överhuvudtaget.
Jag var tvungen att kolla upp vilket år Vredens druvor gavs ut. Nästan tio år efter dikten. Klart tänkbart alltså.
Det måste grävas djupare i detta. Jag kontrollerade lite snabbt Springsteens Ghost of Tom Joad, ifall den bar några släktspår av I dreamed I Saw Joe Hill. Fast fick inte de vibbarna, mer än att sista versen har samma återkommande andemening, men känns mer hämtat från boken.
Är Vredens druvor baserad på/inspirerad av Joe Hill blir det ju ännu större. Då ska han vara på alla sedlar. Då borde vår valuta heta Joe Hill.
Ossler hade ju vart något av en skräll. Men han har väl egentligen gjort huvuddelen av sitt stora arbete på 2000-talet?
Inget ont om Wilmer X, men ändå...
Boken bygger inte på något sätt på Joe Hill, men jag kan tänka mig att Steinbeck på många sätt kan ha haft Joe Hill i tankarna när han mejslade fram sin Tom Joad-karaktär. Boken har många teman som löper parallellt, men ett av de viktigaste är Tom Joads uppvaknande och reflektion över tillvaron när han ser hur folket i hans egna fattiga jordlösa arbetarklass utnyttjas av giriga kapitalister. Han inser att något är fel och att arbetarnas förhållanden måste förändras och tar mot slutet av boken ut en riktning.
Det är mycket möjligt att Steinbeck skrev in några procent Joe Hill under huden på Tom Joad.
Skicka en kommentar