Det sägs att när man blir gammal minns man saker som skedde för längesen men glömmer sånt som hände igår. Jag är i det stadiet nu. Idag dök det upp minnesbilder hos mig från de första åren i skolan. Hur vi blev undervisade om det "heliga landet". Vi fick göra palmer och små hus i vitt papper och lärde oss att uppe på de platta taken torkade de vindruvor och fikon. Det var ett paradis, det heliga landet.
Nu tänker ni säkert lite förvånat att ni inte hade någon aning om att jag är en bit över 100 år och gick i skolan på 1800-talet. Men så är det inte. Jag pratar om 80-talet. 1980-talet alltså.
Vi fick lära oss om Jesubarnet som föddes i det heliga landet under en lysande stjärna. Om hur han föddes då hans föräldrar tvingades färdas från Nazareth till Betlehem för att skatteskriva sig eftersom det var där hans ättling David hade levt. Vi lärde oss det som sanningar. För oss barn var det en historielektion. Jag var för liten för att lägga ihop två och två (bokstavligt talat) och därför räckte jag aldrig upp handen och undrade:
- Men fröken, David levde ju tusen år innan Josef. Varför tvingade den romerska kejsaren Josef att färdas till Betlehem p.g.a. en släkting som levde ett millennium tidigare? Min pappa är ju inte folkbokförd där hans vikingaförfäder levde?
Jag förstod ju inte att det var en vanlig farbror som skrev ner den där sagan flera hundra år efter att den påståtts ske och att han var tvungen att få Jesus till Betlehem för att det skulle stämma överens med gamla legender.
Det blir lite lättare att förstå att folk blir fast i religiösa uppfattningar när den svenska staten indoktrinerar sina unga medborgare på det sättet innan det har utvecklat ett reflektivt och logiskt tänkande. Jag kan tänka mig att det bidrar till att folk har svårt att förstå varför det lever elaka araber i det heliga landet dit herren förde sitt heliga folk genom ett hav som delade sig för dem.
Kanske hade jag också varit fast i sådana föreställningar om det inte varit för mitt dåliga minne. Jag hade helt glömt bort vad min första fröken lärde mig. Fram tills idag har min hjärna guidats av de lektioner i historia och källkritik som jag genomgått på senare år.
Därför ser jag nu Bibeln som den brutalt historiskt inkorrekta, på hundratals ställen motsägelsefulla samling sagor och myter som berättats i århundraden innan de slutligen skrevs ner och som för det mesta härstammar från andra religioners myter. Och jag ser inget rättfärdigande i den israeliska statens bestialiska övergrepp mot palestinierna på ett landområde som inte är mer heligt än någon annan plats.
Jag hoppas inte dagens svenska barn utsätts för samma stigmatiserande och framförallt skamligt felaktiga undervisning. Några av dem kanske har bra minne. Min bror har bra minne. Men så är han också lite förvirrad. Stackaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar