I min värld kan man inte komma mycket närmare hjältestatus än när man som musikskribent publicerar en artikel om hur överskattade det fåniga, ytliga, löjliga bandet ABBA är. Så får man ju inte säga i Sverige, att tala illa om Björn & Benny är ju som att vanhedra gudarna, ABBA lär ju vara det största vi har att komma med. Då får vi ju skämmas.
Artikeln kan ni/måste ni läsa här.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=441828
Riktigt bra blir det när Johan sätter in ABBA i sin dåtida kontext. Samtidigt som de uppträdde i sina kläder av plast, glatt sjungandes på trallvänliga låtar med texter som endast ett dagisbarn kan uppskatta så släppte Bruce Springsteen Born To Run, Neil Young släppte Tonights the Night och Dylan släppte Blood on the Tracks.
Med det perspektivet blir det så uppenbart. Att jämföra ABBA med dessa artister är ju som att jämföra Gudfadertrilogin med en tvättmedelsreklam, en Piggelin med Nordpolen eller Dostojevskijs Brott & Straff med baksidan på ett mjölkpaket.
Undra om de visste vad som pågick? Ifall de skäggiga, låtskrivande farbröderna i ABBA gått och köpt Blood on the Tracks då, vad hade de tänkt? Själva hade de precis släppt ett album med texter som t.ex.:
Artikeln kan ni/måste ni läsa här.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=441828
Riktigt bra blir det när Johan sätter in ABBA i sin dåtida kontext. Samtidigt som de uppträdde i sina kläder av plast, glatt sjungandes på trallvänliga låtar med texter som endast ett dagisbarn kan uppskatta så släppte Bruce Springsteen Born To Run, Neil Young släppte Tonights the Night och Dylan släppte Blood on the Tracks.
Med det perspektivet blir det så uppenbart. Att jämföra ABBA med dessa artister är ju som att jämföra Gudfadertrilogin med en tvättmedelsreklam, en Piggelin med Nordpolen eller Dostojevskijs Brott & Straff med baksidan på ett mjölkpaket.
Undra om de visste vad som pågick? Ifall de skäggiga, låtskrivande farbröderna i ABBA gått och köpt Blood on the Tracks då, vad hade de tänkt? Själva hade de precis släppt ett album med texter som t.ex.:
"Ooh, it’s a tropical loveland
ooh, I wanna share it with you
life can be funny happy and sunny
ooh, in my tropical loveland"
och:
"Like a bang-a-boome-boomerang
dummi-dum-dummi, dummi-dum-dum
a bang-a-boome-boomerang
love is a tune you hummy-hum-hum"
dummi-dum-dummi, dummi-dum-dum
a bang-a-boome-boomerang
love is a tune you hummy-hum-hum"
Och så fick de höra Dylan sjunga med en röst full av vrede och ångest:
"I noticed at the ceremony, your corrupt ways had finally made you blind
I can't remember your face anymore, your mouth has changed, your eyes don't look into mine.
The priest wore black on the seventh day and sat stone-faced while the building burned.
I waited for you on the running boards, near the cypress trees, while the springtime turned slowly into autumn."
"I noticed at the ceremony, your corrupt ways had finally made you blind
I can't remember your face anymore, your mouth has changed, your eyes don't look into mine.
The priest wore black on the seventh day and sat stone-faced while the building burned.
I waited for you on the running boards, near the cypress trees, while the springtime turned slowly into autumn."
Dom borde ju ha skämts något fruktansvärt, ångrat sig något helt vansinnigt, velat dra tillbaka albumen och be om ursäkt: "Förlåt, vi visste inte att musik kunde vara så här, att det kunde kännas, att texten kunde förmedla något". Men det verkar bara som de ägnat de senaste 30 åren åt att sprätta omkring självgoda och nöjda och håva in pengarna från alla smaklösa dårar som fortfarande köper smörjan.
Så tack Johan Lindqvist, det var inte en dag för tidigt.
Så tack Johan Lindqvist, det var inte en dag för tidigt.
Sveriges bästa band?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar