From Her to Eternity (From Her to Eternity, 1984)
Stämningen är så laddad att man sitter på helspänn varje gång man hör titelspåret på Nick Cave & the Bad Seeds första skiva. Neurotiskt tuggar den sig fram, bygger och bygger och bygger upp spänningen. Nick Caves röst är besatt. Orden berättar om hon som bor i våningen ovanför. Hennes tårar droppar ner mellan golvplankorna.
I catch'em in my mouth!
I catch'em in my mouth!
I catch'em in my mouth!
Likt ett litet barn som jagar snöflingor med tungan fångar han hennes tårar. Det sägs att fullmånen kan göra människan galen. From Her to Eternity är som ett musikstycke mångalenskap. Det finns ett vansinne som genomsyrar varje cell av låten. Jag kan se en ung, mager, likblek och vildögd Nick Cave med stripigt hår, isolerad och ensam i sina kala lägenhet, upplyst av månens kalla sken. Varje gång man hör From Her to Eternity blir man lite galnare än man var innan. Varje lyssning är ett steg närmare galenskapen. Förnuftets gränser suddas ut och blir allt otydligare.
O tell me why? O tell me why?
Oh Why? Why? Why?
O tell me why and don't tell me a lie!
Why the ceiling still shakes? Shakes! Shakes! Shakes!
Why the fixtures turn to serpents and snakes?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar