Så här på ettårsdagen har jag hänfallit till lite nostalgi. Jag hittade det här smått obegripliga citatet. Det är en upprörd läsare som kommenterar en artikel där ABBA kritiseras och sätts i jämförelse med två dåtida stora album; Springsteens Born to Run och Dylans Blood on the Tracks:
"Tänk att "skriva om sitt kraschade äktenskap" skulle vara ett mått på bra musik. Typisk vänsterideologi: elände i alla dess former (narkomani, arbetslöshet, maktlöshet) varför är det en bättre ingrediens i en låt än kärlek, lycka och framgång. Var tog det naiva anslaget vägen! Recensenten håller sig till standard-lommunist fraserna. Varken Bob Dylan eller Bruce S har varit i närheten av någon toppklass."
Ibland kan jag brusa upp när idioter talar illa om den helige Bob, men nu... Jag vill bara stå och hånskratta och peka finger rakt i ansiktet på den stackars dåren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar