Intertextualitet är nu mer ett populärt begrepp här på bloggen. För några veckor sedan handlade det om Håkan Hellströms alla snygga inslag av små textfragemnt från bl.a. Morrissey och Dylan. Tidigare har jag tvingat alla läsa om min fascination av Dylans mästerliga sätt att väva in gamla pjäser, folksånger och diktstrofer i sina texter.
Nu måste jag uppmärksamma Thåströms små Dylanspår på senaste skivan. Mest uppenbart är såklart hans version av Men bara om min älskade väntar som Dylan skrev i början på 60-talet under titeln Tomorrow is a long time och som mästerligt översatts av Ulf Dageby.
Men Dylan glimtar till på fler ställen på "Kärleken är för dom". Man hinner bara halvvägs in i öppningsspåret innan Thåström sjunger "Jag tror det är sant som dom säger i Sahara; Varje sandkorn har ett nummer". Det går liksom inte att undvika parallellen till Dylans "Then onward in my journey I come to understand; That every hair is numbered like every grain of sand".
Och Över Sundet, visst påminner den i sin struktur om If you see her, say hello? Om hur berättaren ber lyssnaren skicka en hälsning till sin före detta. Här påminner den ju dessutom om den tidiga Dylanlåten Girl from the North Country som börjar:
Well, if you're travelin' in the north country fair,
Where the winds hit heavy on the borderline,
Remember me to one who lives there.
She once was a true love of mine."
Att jämföra med inledningen på Över Sundet:
"Om du ska över sundet nån gudsförgäten kväll
vill du ta med en hälsning till nån väldigt speciell"
Girl from the North Country har ju Dylan i sin tur hämtat inspiration och nästan kopierat helt, från den flera hundra år gamla brittiska Scarborough Fair som Simon and Garfunkel gör så fint:
"Are you goin to scarborough fair? parsley, sage, rosemary and thyme
Remember me to one who lives there, she once was a true love of mine"
Som om inte det vore nog, kalla mig långsökt, men visst finns det kopplingar mellan Dylans Not Dark Yet och Thåströms Långtbort? Och då tänker jag inte bara på att båda blickar fram emot livets antågande slut. Dylans "There's not even room enough to be anywhere; It's not dark yet, but it's getting there" ekar svagt vidare i Thåströms rader "Jag släcker ner rummen ett för ett; Min elektricitet är snart slut".
Alla de tydliga kopplingarna till Dylan dyker upp en aning oväntat då jag aldrig sett Thåström som något stort Dylanfan. Men på förra, "Skebokvarnsv. 209", skivan valde han att hylla bortgångne Jeffrey Lee Pierce genom att delvis kopiera Dylans hyllning till Blind Willie McTell och nu fortsätter alltså kopplingarna. Det är väl helt enkelt så att alla låtskrivare inspireras av Dylan (inte minst Idol-jurymedlemmen Anders Bagge avslöjade ju sin Dylankärlek i höstas) eftersom utan gode Bob så hade inte låtskrivandet, som vi känner det idag, existerat.
tisdag 31 mars 2009
söndag 29 mars 2009
Under the Spell
Fjärde filmen signerad Idiotvind productions är nu ute. Det är en smäktande kärleksförklaring till en av de mest minnesvärda veckorna i pingisens historia och till en man från Sydkorea. Liknande bordtennis har aldrig skådats.
Platsen är Paris...
...årstiden är vår...
...och just det. Jag var där.
Igen.
Jag var där.
Platsen är Paris...
...årstiden är vår...
...och just det. Jag var där.
Igen.
Jag var där.
Bengans
Idag var det sånt där väder som mångdubblar faran för att vårdikter om klarblåa himlar, porlande bäckar och krokusar diktas runt om i landet. Det lär vara bråda dagar för DNs diktdoktor.
Själv gjorde jag en höna av några små fjädrar till ärenden och tog en lång velande cykeltur som tillslut tog mig till Stigbergstorget, mer eller mindre medvetet. Förr i tiden hamnade jag alltid på Stigbergstorget för där i en f.d. biograf ligger stans bästa skivaffär, mytomspunna Bengans. Där lade jag under några tonårsår grunden till hela mitt musiklyssnande. Jag kunde ju inte låta bli att gå in och se om helgedomen var sig lik. Det var den, till min stora glädje.
Bengans hade två fördelar som de andra skivaffärerna inte hade. För det första fanns där en toalett i entrén vilket eliminerade den enda tidsbegränsning jag annars hade i en skivaffär. För det andra hade de en lång rad CD-spelare där man kunde ställa sig med en trave skivor och lyssna hur länge man ville.
På den tiden fanns inget Pirate Bay, DC++ eller ens Napster och radion var inte till mycket hjälp då jag var på väg ut på en lång resa in i hårdrockens mörka fördömda marker. Hårdrocken har aldrig varit så populär i radio. Så det var där, vid skivdisken på Bengans med ett par stora hörlurar om huvudet, som jag stakade ut riktningen för min hårdrocksresa.
Jag minns än idag hur jag stod där med Entombeds "Clandestine", fullkomligt förtrollad av dess magiska omslag. Jag visste inte att musik kunde låta så, hade aldrig hört något som påminde om det innan. Det var den skivan som kastade in mig i hårdrockens undre, underbara, underliga värld.
Jag lärde mig att Death Metal var en fantastisk urkraft men att den ofta blev tjatig ifall den inte släpptes lös av såna som visste vad de gjorde. Entombed visste vad de gjorde. Morbid Angel med. Jag lärde mig att Power Metal var töntigt, fånigt och dåligt. Att Black Metal också var töntigt och fånigt men stundtals kusligt bra. Jag hittade 80-talets fantastiska Thrashmetal och upptäckte att inget slår svenskt 90-tals Death/Thrash Metal.
Nu för tiden sköter jag skivinköpen via nätet. Provlyssningarna innan köpen sköter jag också via nätet. Men det är ju inte riktigt samma sak och idag insåg jag hur mycket jag saknar mina Bengansutflykter. Jag får nog åka dit ibland, bara för att hälsa på och se så att den finns kvar.
Själv gjorde jag en höna av några små fjädrar till ärenden och tog en lång velande cykeltur som tillslut tog mig till Stigbergstorget, mer eller mindre medvetet. Förr i tiden hamnade jag alltid på Stigbergstorget för där i en f.d. biograf ligger stans bästa skivaffär, mytomspunna Bengans. Där lade jag under några tonårsår grunden till hela mitt musiklyssnande. Jag kunde ju inte låta bli att gå in och se om helgedomen var sig lik. Det var den, till min stora glädje.
Bengans hade två fördelar som de andra skivaffärerna inte hade. För det första fanns där en toalett i entrén vilket eliminerade den enda tidsbegränsning jag annars hade i en skivaffär. För det andra hade de en lång rad CD-spelare där man kunde ställa sig med en trave skivor och lyssna hur länge man ville.
På den tiden fanns inget Pirate Bay, DC++ eller ens Napster och radion var inte till mycket hjälp då jag var på väg ut på en lång resa in i hårdrockens mörka fördömda marker. Hårdrocken har aldrig varit så populär i radio. Så det var där, vid skivdisken på Bengans med ett par stora hörlurar om huvudet, som jag stakade ut riktningen för min hårdrocksresa.
Jag minns än idag hur jag stod där med Entombeds "Clandestine", fullkomligt förtrollad av dess magiska omslag. Jag visste inte att musik kunde låta så, hade aldrig hört något som påminde om det innan. Det var den skivan som kastade in mig i hårdrockens undre, underbara, underliga värld.
Jag lärde mig att Death Metal var en fantastisk urkraft men att den ofta blev tjatig ifall den inte släpptes lös av såna som visste vad de gjorde. Entombed visste vad de gjorde. Morbid Angel med. Jag lärde mig att Power Metal var töntigt, fånigt och dåligt. Att Black Metal också var töntigt och fånigt men stundtals kusligt bra. Jag hittade 80-talets fantastiska Thrashmetal och upptäckte att inget slår svenskt 90-tals Death/Thrash Metal.
Nu för tiden sköter jag skivinköpen via nätet. Provlyssningarna innan köpen sköter jag också via nätet. Men det är ju inte riktigt samma sak och idag insåg jag hur mycket jag saknar mina Bengansutflykter. Jag får nog åka dit ibland, bara för att hälsa på och se så att den finns kvar.
torsdag 26 mars 2009
Förlåt!
Jag glömde något väldigt viktigt.
Förlåt Sandie Shaw - ditt framförande av The Smiths låten Jeane är bland det bästa jag vet. Förstår inte hur jag kunde glömma.
På tal om The Smiths vill jag också passa på att säga att även om jag varit lite brysk mot Morrissey i något tidigare inlägg så hyser jag största respekt för den mannen. Det är bara lite tokigt att av mina två favoritlåtar med Morrissey så har han inte skrivit den ena och sjunger inte den andra.
Den förstnämnda är Morrisseys cover på The Jams That's Entertainment. Den har jag spelat sönder så till den grad att det går ett djupt cirkelformat dike i skivan just där låten ligger. Helst vill jag höra den på dåndande hög volym, då skär desperationen i Morrisseys bedövande vackra, förtvivlade röst lite extra i bröstet.
Den sistnämnda syftar givetvis på ovan omskrivna Jeane magiskt framförd av Sandie Shaw, som av någon obegriplig anledning är mer känd för att uppträtt barfota i brittiska varianten av Melodifestivalen. Låten finns också inspelad med Morrissey bakom mikrofonen men den kan inte mäta sig med Sandies...
Förlåt Sandie Shaw - ditt framförande av The Smiths låten Jeane är bland det bästa jag vet. Förstår inte hur jag kunde glömma.
På tal om The Smiths vill jag också passa på att säga att även om jag varit lite brysk mot Morrissey i något tidigare inlägg så hyser jag största respekt för den mannen. Det är bara lite tokigt att av mina två favoritlåtar med Morrissey så har han inte skrivit den ena och sjunger inte den andra.
Den förstnämnda är Morrisseys cover på The Jams That's Entertainment. Den har jag spelat sönder så till den grad att det går ett djupt cirkelformat dike i skivan just där låten ligger. Helst vill jag höra den på dåndande hög volym, då skär desperationen i Morrisseys bedövande vackra, förtvivlade röst lite extra i bröstet.
Den sistnämnda syftar givetvis på ovan omskrivna Jeane magiskt framförd av Sandie Shaw, som av någon obegriplig anledning är mer känd för att uppträtt barfota i brittiska varianten av Melodifestivalen. Låten finns också inspelad med Morrissey bakom mikrofonen men den kan inte mäta sig med Sandies...
onsdag 25 mars 2009
Ovettigt folkvett
dn.se måste vara landets klart bästa nyhetssida. Förutom en relativt sansad och vettig nyhetsrapportering har sidan även andra trevliga inslag som t.ex. Diktdoktorn dit folk kan skicka sina dikter för professinell bedömning och några tips. Diktdoktorn är alltid trevlig, uppmuntrande och konstruktiv i sina diagnoser.
Idag har jag läst lite i fokvettexperten Magdalena Ribbings frågespalt. Hur undviker man tvångskramar? Är det inte ohyfsat att annonsera att man ska gifta sig på ett annat pars bröllopsfest? Min favorit idag är läsaren som skickat in en fråga som börjar:
"Jag är 23 år gammal och egalitärt lagd." Denna egalitäre medborgare fortsätter sedan med att beskriva hur bekymrad han/hon är över att ibland bli tilltalad som "ni" av service-personal. "Finns det något hövligt sätt att meddela att man inte är en "ni", eller ska man låta dessa ni-are hållas; de försöker ju ändå var artiga?"
Bilden jag får i mitt inre är en balanserad bild av en helt normal 23-åring.
Idag har jag läst lite i fokvettexperten Magdalena Ribbings frågespalt. Hur undviker man tvångskramar? Är det inte ohyfsat att annonsera att man ska gifta sig på ett annat pars bröllopsfest? Min favorit idag är läsaren som skickat in en fråga som börjar:
"Jag är 23 år gammal och egalitärt lagd." Denna egalitäre medborgare fortsätter sedan med att beskriva hur bekymrad han/hon är över att ibland bli tilltalad som "ni" av service-personal. "Finns det något hövligt sätt att meddela att man inte är en "ni", eller ska man låta dessa ni-are hållas; de försöker ju ändå var artiga?"
Bilden jag får i mitt inre är en balanserad bild av en helt normal 23-åring.
tisdag 24 mars 2009
Kvotering?
Efter en inventering av min skivhylla blev jag lite skrämd av mig själv. Hyllan var så fylld av testosteron att den mest framstod som en djup grotta i ett urberg fylld av storvuxna, lurviga bergstroll uppfödda på rått kött, ryssfemmor och avslagen Guinness.
Om man då lägger till faktumet att jag betraktar mig själv som relativt omanlig så har vi en situation som skulle få en hjärnskrynklare att trivas som ett barn på tivoli. Har jag genom min skivhylla byggt upp en överdrivet manlig sida för att kompensera för den manlighet jag upplever mig själv sakna? Eller kan jag bejaka en mer feminim sida i vardagen eftersom jag får utlopp för manligheten genom musiken?
Jag hade tänkt mig en liten lista över mina favoritskivor med kvinnliga sångerskor. Den blir rätt kort:
1. Janis Joplin - "Pearl" (1970)
Det innebär alltså att kvinnorna, som utgör ca 50% av jordens befokning, utgör strax under 2 promille av min skivsamling. Sen kan man ju då komplettera med de skivor där kvinnor delar på de vokala uppgifterna med män.
1. The Velvet Underground - "The Velvet Undergound & Nico" (1967)
2. Mikael Wiehe & Ebba Forsberg - "Dylan på Svenska" (2007)
En titt i mitt digitala bibliotek ger dock en lite ljusare bild som tonar ner mina manschauvinistiska drag en aning. Här är en liten lista på de mest spelade låtarna:
1. Emmylou Harris - Wrecking Ball (Neil Young)
2. Nina Simone - I Put a Spell on You (Screamin' Jay Hawkins)
3. Janis Joplin - Piece of my Heart (Berns/Ragovoy)
4. Nina Simone - Just Like Tom Thumb's Blues (Bob Dylan)
5. Joni Mitchell - Both Sides Now
6. Sara Vaughan - The Midnight Sun Will Never Set (Quincy Jones)
7. Judy Collins - Like A Rolling Stone (Bob Dylan)
8. Marianne Faithfull - As Tears Goes By (Jagger/Richard)
9. Sofia Karlsson - Omkring Tiggaren Från Luossa (Dan Andersson)
10. The Ronettes - Be My Baby (Phil Spector)
Jag skulle kunna kommentera ironin i att i stort sett samtliga låtar jag lyssnar på som framförs av kvinnor är skrivna av män, fast det tänker jag inte göra eftersom det säkert finns någon läsare som kan formulera det mycket bättre.
Jag får återkomma med de "en liten aning fjolligare" beståndsdelarna i mina arkiv.
Om man då lägger till faktumet att jag betraktar mig själv som relativt omanlig så har vi en situation som skulle få en hjärnskrynklare att trivas som ett barn på tivoli. Har jag genom min skivhylla byggt upp en överdrivet manlig sida för att kompensera för den manlighet jag upplever mig själv sakna? Eller kan jag bejaka en mer feminim sida i vardagen eftersom jag får utlopp för manligheten genom musiken?
Jag hade tänkt mig en liten lista över mina favoritskivor med kvinnliga sångerskor. Den blir rätt kort:
1. Janis Joplin - "Pearl" (1970)
Det innebär alltså att kvinnorna, som utgör ca 50% av jordens befokning, utgör strax under 2 promille av min skivsamling. Sen kan man ju då komplettera med de skivor där kvinnor delar på de vokala uppgifterna med män.
1. The Velvet Underground - "The Velvet Undergound & Nico" (1967)
2. Mikael Wiehe & Ebba Forsberg - "Dylan på Svenska" (2007)
En titt i mitt digitala bibliotek ger dock en lite ljusare bild som tonar ner mina manschauvinistiska drag en aning. Här är en liten lista på de mest spelade låtarna:
1. Emmylou Harris - Wrecking Ball (Neil Young)
2. Nina Simone - I Put a Spell on You (Screamin' Jay Hawkins)
3. Janis Joplin - Piece of my Heart (Berns/Ragovoy)
4. Nina Simone - Just Like Tom Thumb's Blues (Bob Dylan)
5. Joni Mitchell - Both Sides Now
6. Sara Vaughan - The Midnight Sun Will Never Set (Quincy Jones)
7. Judy Collins - Like A Rolling Stone (Bob Dylan)
8. Marianne Faithfull - As Tears Goes By (Jagger/Richard)
9. Sofia Karlsson - Omkring Tiggaren Från Luossa (Dan Andersson)
10. The Ronettes - Be My Baby (Phil Spector)
Jag skulle kunna kommentera ironin i att i stort sett samtliga låtar jag lyssnar på som framförs av kvinnor är skrivna av män, fast det tänker jag inte göra eftersom det säkert finns någon läsare som kan formulera det mycket bättre.
Jag får återkomma med de "en liten aning fjolligare" beståndsdelarna i mina arkiv.
Stort bagage
Dylan behöll tre låtar från söndagens spelning när han gick upp på Globens scen igår. Det är så han jobbar, mästaren. Överraskningarna igår var Chimes of Freedom och One more cup of coffee. Dylan har världens bredaste personligt komponerade låtbibliotek. Han måste också vara den som håller liv i flest antal av sina låtar. Men så blir det väl efter några årtiondens konstant turnerande.
Han har nu två spelningar kvar i Sverige, Jönköping och Malmö, inte lämnar han landet innan han rivit av en modern klassiker som Nettie Moore eller gamla klassiker som Just Like A Woman och Maggies Farm?
Han har nu två spelningar kvar i Sverige, Jönköping och Malmö, inte lämnar han landet innan han rivit av en modern klassiker som Nettie Moore eller gamla klassiker som Just Like A Woman och Maggies Farm?
måndag 23 mars 2009
Att vara på fel ställe när allt känns rätt
Igårkväll inledde Dylan sin Europaturné på Berns i Stockholm, ikväll spelar han i Globen. Recensioner är fullkomligt ointressanta men de informerar trots allt om intressanta detaljer som att Dylan dammade av Billy 4. Kors! Vem hade kunnat ana det.
Och i fredags spelade då Thåström i Lisebergshallen på sin 52-årsdag.
Jag borde mista en bit av förståndet efter att ha missat dessa husgudars framträdanden på svensk och, i Thåströms fall, göteborgsk mark. Om jag öppnar mitt fönster och lutar mig ut så att jag kan se längs med gatan borde jag se mitt förstånd springa iväg spritt språngande galen. Men helgen har varit för bra, jag är för nöjd, för bekväm, för trött. Så jag kan bara glädjas med alla som fått uppleva vad jag missade.
På begäran av min breda läsarskara ska jag nu göra en inventering av mina kvinnliga och "fjolliga" favorit sångare/sångerskor så blir det ytterligare några trevliga listor att läsa. Som sagt, det är något visst med listor, särskilt när de listar musik.
Och i fredags spelade då Thåström i Lisebergshallen på sin 52-årsdag.
Jag borde mista en bit av förståndet efter att ha missat dessa husgudars framträdanden på svensk och, i Thåströms fall, göteborgsk mark. Om jag öppnar mitt fönster och lutar mig ut så att jag kan se längs med gatan borde jag se mitt förstånd springa iväg spritt språngande galen. Men helgen har varit för bra, jag är för nöjd, för bekväm, för trött. Så jag kan bara glädjas med alla som fått uppleva vad jag missade.
På begäran av min breda läsarskara ska jag nu göra en inventering av mina kvinnliga och "fjolliga" favorit sångare/sångerskor så blir det ytterligare några trevliga listor att läsa. Som sagt, det är något visst med listor, särskilt när de listar musik.
fredag 20 mars 2009
Listorna i musiken
Musik och listor hör ihop. Jag tänker gärna på Nick Hornbys fina bok High Fidelity som sedan blev en fin film med bl.a. John Cusack och Jack Black. Där kretsar mycket kring de Top 5 listor som den musikbesatte huvudpersonen ständigt hivar ur sig. Top 5 låtar på sin begravning, Top 5 band eller artister som måste skjutas när den musikaliska revolutionen kommer osv. - precis min typ av film/bok.
Jag tänker också på Listan som gick på TV när jag var liten där de populäraste låtarna för stunden listades. Jag minns hur jag stod och tittade upp på vår lilla köks-TV som satt alldeles för högt upp för en tioåring och hoppades att Mikael Rickfors skulle gått upp på förstaplatsen med sin Jag ska köpa vingar för pengarna. Men den tog sig aldrig förbi Mauro Scocco med Sara. Jag avskydde både Sara och Mauro Scocco.
Idag är Thåström etta på CDONs lista över mest sålda skivor med sin "Kärlek är för dom"! Precis före Larz Kristerz "Hem till dig"...
Han toppar också en annan lista. Veckans raket på min Windows Media Player lista över mest spelade låtar är hans tolkning av Dan Anderssons Den druckne matrosens sång.
Idiotvinds musikliga vecka 12.
1. (37 ggr) Den druckne matrosens sång - Thåström ("Kärlek är för dom", 2009)
2. (30 ggr) Lergraven - Per Ossler ("Ett brus", 2008)
2. (30 ggr) Cold Water - Tom Waits ("Mule Variations", 1999)
4. (29 ggr) Långbort - Thåström ("Kärlek är för dom", 2009)
4. (29 ggr) Hela Mitt Liv - Per Ossler ("Ett Brus", 2008)
6. (27 ggr) Lucky Jim - Gun Club ("Lucky Jim", 1994)
7. (25 ggr) Över sundet - Thåström ("Kärlek är för dom", 2009)
7. (25 ggr) Hold On - Tom Waits ("Mule Variations", 1999)
9. (24 ggr) Up To Me - Bob Dylan (inspelad 1974, utgiven på "Biography" 1985)
10. (23 ggr) The Distance From Her To There - Lambchop ("Nixon", 2000)
10. (23 ggr) Born In Time (alt. vers) - Bob Dylan ("Tell Tale Signs", The Bootlegs Series vol. 8, 2008)
10. (23 ggr) Mississippi - Bob Dylan ("Love and Theft", 2003)
10. (23 ggr) Kamata Hollywood City - Gun Club ("Lucky Jim", 1994)
Jag tänker också på Listan som gick på TV när jag var liten där de populäraste låtarna för stunden listades. Jag minns hur jag stod och tittade upp på vår lilla köks-TV som satt alldeles för högt upp för en tioåring och hoppades att Mikael Rickfors skulle gått upp på förstaplatsen med sin Jag ska köpa vingar för pengarna. Men den tog sig aldrig förbi Mauro Scocco med Sara. Jag avskydde både Sara och Mauro Scocco.
Idag är Thåström etta på CDONs lista över mest sålda skivor med sin "Kärlek är för dom"! Precis före Larz Kristerz "Hem till dig"...
Han toppar också en annan lista. Veckans raket på min Windows Media Player lista över mest spelade låtar är hans tolkning av Dan Anderssons Den druckne matrosens sång.
Idiotvinds musikliga vecka 12.
1. (37 ggr) Den druckne matrosens sång - Thåström ("Kärlek är för dom", 2009)
2. (30 ggr) Lergraven - Per Ossler ("Ett brus", 2008)
2. (30 ggr) Cold Water - Tom Waits ("Mule Variations", 1999)
4. (29 ggr) Långbort - Thåström ("Kärlek är för dom", 2009)
4. (29 ggr) Hela Mitt Liv - Per Ossler ("Ett Brus", 2008)
6. (27 ggr) Lucky Jim - Gun Club ("Lucky Jim", 1994)
7. (25 ggr) Över sundet - Thåström ("Kärlek är för dom", 2009)
7. (25 ggr) Hold On - Tom Waits ("Mule Variations", 1999)
9. (24 ggr) Up To Me - Bob Dylan (inspelad 1974, utgiven på "Biography" 1985)
10. (23 ggr) The Distance From Her To There - Lambchop ("Nixon", 2000)
10. (23 ggr) Born In Time (alt. vers) - Bob Dylan ("Tell Tale Signs", The Bootlegs Series vol. 8, 2008)
10. (23 ggr) Mississippi - Bob Dylan ("Love and Theft", 2003)
10. (23 ggr) Kamata Hollywood City - Gun Club ("Lucky Jim", 1994)
torsdag 19 mars 2009
Värsta sortens tortyr
Thåström har börjat sin turné. Recensionerna så här långt är strålande, det är dom alltid. De höga betygen är lika väntade som när Bruce Springsteen spelar på Ullevi. Imorgon kommer han till Lisebergshallen, vid sin sida har han Pelle Ossler. Det blir inte bara en av årets höjdpunkter, det är en upplevelse och ett minne för livet. Thåström live är något jag unnar varje människa att få uppleva.
Jag ska dock inte vara där imorgon eftersom jag sitter på en buss som tar mig till Gävle.
Hans spelning på Eriksberg för några år sedan är bland det absolut största jag upplevt live. Atmosfären han skapade, bandets ibland avskalade, skelletartade - ibland dånande, fulltoniga musik, rösten, låtarna...
Inte blir det bättre av rapporterna som når oss från hans spelningar under den här turnén:
"”Sönder Blvd” ges i en hjärtknipande öm version, nya singeln ”Kärlek är för dom” är hamrande och karg på ett väldigt smakfullt sätt och ”Var é vargen” får folk långt upp på sittplats att vädra struparna"
"...bjuder på oväntade kort som ”Saker som hon gör” och en trevande vacker ”Höghus, låghus, dårhus”.
Jag tror jag föredrar att bli levande uppäten av talgoxar framför den tortyr jag kommer genomgå på en buss imorgon medan Thåström kliver på scenen hemma i kära Göteborg. Och vi Thåström fans har ju det inte lika lätt som t.ex. Håkan Hellström fansen. Håkan dyker ständigt upp i en konsertlokal nära dig och missar man en får man en ny chans innan det är dags att klippa naglarna igen. Vi Thåström fans lever med vissheten att varje konsert skulle kunna vara den sista.
Jag ska dock inte vara där imorgon eftersom jag sitter på en buss som tar mig till Gävle.
Hans spelning på Eriksberg för några år sedan är bland det absolut största jag upplevt live. Atmosfären han skapade, bandets ibland avskalade, skelletartade - ibland dånande, fulltoniga musik, rösten, låtarna...
Inte blir det bättre av rapporterna som når oss från hans spelningar under den här turnén:
"”Sönder Blvd” ges i en hjärtknipande öm version, nya singeln ”Kärlek är för dom” är hamrande och karg på ett väldigt smakfullt sätt och ”Var é vargen” får folk långt upp på sittplats att vädra struparna"
"...bjuder på oväntade kort som ”Saker som hon gör” och en trevande vacker ”Höghus, låghus, dårhus”.
Jag tror jag föredrar att bli levande uppäten av talgoxar framför den tortyr jag kommer genomgå på en buss imorgon medan Thåström kliver på scenen hemma i kära Göteborg. Och vi Thåström fans har ju det inte lika lätt som t.ex. Håkan Hellström fansen. Håkan dyker ständigt upp i en konsertlokal nära dig och missar man en får man en ny chans innan det är dags att klippa naglarna igen. Vi Thåström fans lever med vissheten att varje konsert skulle kunna vara den sista.
I ordförrådets okända vildmarker
Hur ska man kunna läsa om professionssociologin sedd ur ett strukturfunktionalistiskt perspektiv när författaren använder ordet "vidlåder"? Vilket mörkt, trångt, mögligt hörn av skriveriets formuleringsbesvär målade han in sig i för att se "vidlåder" som enda vägen ut? Eller är det bara jag som är hopplöst obildad med ett torftigt vokabulär?
För alla er som ska skriva högskoleprovet nästa helg. Vidlåder - sitter fast vid, vara förenad med, häftar, klibbar. Allt enligt mina nära vänner Svenska Akademiens Ordlista och Microsoft Words synonymfunktion.
För övrigt går det käpprätt åt det där stället där det alltid brinner och där alla elaka människor samt de som inte tror på Jesus hamnar för svenskarna i Tyskland. Förlust 12-10 i sjunde avgörande för Axelqvist mot polacken. Farväl VM.
Fabbe blinkar svagt likt en lysmask i det svenska pingismörkret med en seger mot Omar Assar och Gerell spelar inte förrän ikväll.
För alla er som ska skriva högskoleprovet nästa helg. Vidlåder - sitter fast vid, vara förenad med, häftar, klibbar. Allt enligt mina nära vänner Svenska Akademiens Ordlista och Microsoft Words synonymfunktion.
För övrigt går det käpprätt åt det där stället där det alltid brinner och där alla elaka människor samt de som inte tror på Jesus hamnar för svenskarna i Tyskland. Förlust 12-10 i sjunde avgörande för Axelqvist mot polacken. Farväl VM.
Fabbe blinkar svagt likt en lysmask i det svenska pingismörkret med en seger mot Omar Assar och Gerell spelar inte förrän ikväll.
Axels kval och galna backhandattacker från östblocket
Om tio minuter går Johan Axelqvist in i hagen för första matchen i kvalgruppen. Motståndare blir polacken Daniel Artur, rankad 242. I andra matchen väntar den lite mer meriterade österrikaren Daniel Habesohn, rankad 150. Bloggens nyblivne favorit är rankad precis efter på en 151:a plats, raffinerat. Nu kör vi Axel!
Många svenskar kvalar under dagen. Pär Gerell har hamnat i en relativt lätt grupp som han bara ska vinna. Sveriges enda långnabbspelare på elitnivå, Fabian Åkerström, lär få problem mot den egyptiske supertalangen Omar Assar och den gamle rutinerade tyskräven Torben Wosik.
Sedan får vi hoppas att Karlsson och Karlsson kan skrälla till det i sina kvalgrupper. Kristian mot Andrei Filimon, rumänen som slog självaste Wang Liqin i senaste lag VM och Mattias mot den estetiskt spelande portugisen Apolonia.
Här är en liten demonstration av Kristian Karlssons stundande motståndare, Andrei Filimon från hans segermatch mot Kung Wang. Trollhättesonen behöver hitta ett svar på dessa backhandattacker.
Många svenskar kvalar under dagen. Pär Gerell har hamnat i en relativt lätt grupp som han bara ska vinna. Sveriges enda långnabbspelare på elitnivå, Fabian Åkerström, lär få problem mot den egyptiske supertalangen Omar Assar och den gamle rutinerade tyskräven Torben Wosik.
Sedan får vi hoppas att Karlsson och Karlsson kan skrälla till det i sina kvalgrupper. Kristian mot Andrei Filimon, rumänen som slog självaste Wang Liqin i senaste lag VM och Mattias mot den estetiskt spelande portugisen Apolonia.
Här är en liten demonstration av Kristian Karlssons stundande motståndare, Andrei Filimon från hans segermatch mot Kung Wang. Trollhättesonen behöver hitta ett svar på dessa backhandattacker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)