Langhorne Slim

Oh Yeaaah!!

Dags att höja rösten

Pappa Bush ser inte ateister som amerikanska medborgare.

I en intervju inför presidentvalet 1988 fick republikanernas presidentkandidat George Bush en fråga om att han väl ändå måste anse att ateister har rätt till samma medborgerliga rättigheter som de troende:

- No, I don't know that atheists should be considered as citizens, nor should they be considered patriots. This is one nation under God.

Förutom att det strider totalt mot de Förenta Staternas First Amendment strider det överhuvudtaget mot ett mänskligt synsätt och sunda värderingar. Det hindrade dock inte att han valdes till USA:s president några månader senare.

Det kan tyckas märkligt, men det är så det fungerar i det första landet i världen som grundades med religionsfrihet som en av sina grundstolpar. I en undersökning i USA 1999 ställdes frågan ifall man kunde tänka sig rösta på en i övrigt väl kvalificerad presidentkandidat som var:

Kvinna - 95% kunde tänka sig det.
Katolik - 94% tyckte det gick an.
Jude - 92%
Svart - 92%
Mormon - 79%
Homosexuell - 79%
Ateist - 49%

Man hade hoppats att något hade ändrats till det bättre under de år sedan undersökningen gjordes. Det har det inte. det har blivit värre. Att som presidentkandidat kalla sig ateist i USA idag är detsamma som att begå politiskt självmord. Att däremot tillhöra mormonkyrkan och därmed bl.a. tro att Jesus visade sig hos Nordamerikas indianer och att mörkhyade människor bär på en förbannelse från gud, det går finfint. Det finns en stor risk att nästa amerikanska president blir en mormon som tror på dessa bisarra vanföreställningar.

Därför är det viktigare än någonsin att lägga undan det där tabuet att diskutera, ifrågasätta och angripa människors religiösa föreställningar. Viktigare än någonsin att vi blottlägger religionens orimliga, skadliga och ödesdigra inverkan och ateismens logiska, förnuftiga och humanistiska värden.

Störste svensk ute i vida världen

Jag var på väg att skriva något elakt om helgens Pro Tour i Brasilien där 59 herrspelare är anmälda, var av 32 brasilianare, där Freitas är semiseedad och Saive kvartsseedad.

Men jag låter det vara.

Istället vill jag bara uppmärksamma hela min o(be)räkneliga läsarkrets på att Tallest Man On Earth nu är ute med sitt nya album There's No Leaving Now.

Tallest Man On Earth är nu mera en världsstjärna. Albumet som släpptes igår hyllas genomgående världen över av en samstämmig kör hänförda kritiker. Som svensk blir man minst sagt stolt, nästan generad, över att något så begåvat och tidlöst sprungit fram ur vårt lagoma land.

Jag lyssnar på nya skivan, på odödliga klassiker som t.ex. titelspåret There's No Leaving Now och kan bara inte få ihop det med att musiken är inspelad i Dalarna av en kille som växt upp i 90-talets Sverige med Leif "Loket" Olsson, Carl Bildt, Kär & Galen och Allsång på Skansen.

Vi är vana vid att förknippas med ABBA, Roxette, Ace of Base och E-Type.

Medborgare. Vänner. Nu har vi Tallest Man On Earth.

Ateismen vinner om 26 år

I en fascinerande och hoppfull artikel på Huffington Post, en amerikansk nättidning som startade 2005 då tidningens grundare upplevde att USA:s tidningar blivit en del av Bushadministrationens propaganda, skriver biopsykologen Nigel Barber om den tydliga kopplingen mellan religion och ekonomisk tillväxt.

De föga överraskande men ändå väsentliga slutsatserna han drar med hjälp av övertygande bevis är att ju rikare ett land är, desto mer får de religiösa vanföreställningarna ge vika för vetenskap och förnuft. Genom ekonomiska och matematiska beräkningar, som inte är Idiotvinds bord, kan vi nu slå fast att den ekonomiska tillväxten i världen kommer leda till att den ateistiska livsåskådningen når upp i en global majoritet år 2038.

Nu är det inte huvudpoängen i artikeln och givetvis en grov och vansklig gissning, men jag tar fasta på den hoppfulla prognosen att ett så stort steg för mänskligheten kommer inträffa under min livstid. Trots att jag själv har en pessimistisk smak i gommen.

"The Highway is Alive Tonight"

Det var längesen. Ett år sen tror jag. Men nu kommer en ny Spotifyspellista från Idiotvind. I min ungdomsdagar var ett av mina högsta nöjen och en av mina största utmaningar att sätta ihop det ultimata blandbandet.

Men det var annorlunda på den tiden. Man hade en begränsning på 2 gånger 45 minuter och det gällde att pussla ihop två sidor med låtar som passade in perfekt i de där 45 minuterna. Och det handlade inte bara om längd så klart, låtarna skulle passa ihop med varandra, följa varandra på ett sätt som kändes passande. Nick Hornbys huvudkaraktär i High Fidelity ger en inblick i komplikationerna och passionen hos oss blandbandshjältar.

Varje låtval vägdes på en våg av renaste guld.

Nu är det lätt att sätta ihop sina blandspellistor, man bara klickar, drar, flyttar om och sen spelar ordningen ändå ingen roll eftersom lyssnaren kan spela låtarna i valfri eller slumpmässig ordning och tidsbegränsningen är obegränsad.

Men fan vet om jag inte lyckats leva upp till fornstora dagar. På något sätt känns det som den där enheten infunnit sig. Det perfekta blandningen av olika stilar, nytt och gammalt, en kryddning av kamp och solidaritet och framförallt en röd tråd av smutsig, tung blues-rock med en glödande själ.

Här finns så klart Gun Club, den här gången med en akustisk vålnad som rör sig framåt i ett febrigt tempo medan Jeffrey Lee Pierce hylar orden i en falsknyanserad stämma, lika vackert som en sprucken spegel reflekterar omvärlden. Här finns nya singeln med Tallest Man on Earth och det är inte enda nyheten, här finns en hypnotiserande Thåströmballad från senaste albumet.

Nirvana sjunger Leadbelly, Sex Pistols sjunger Sinatra. Nina Simone sjunger en amerikansk traditionell gospel, Black Diamond Heavies upprepar samma gospel ur djupet av ett kolsvart, hemsökt och djävulsbesatt inre. Pete Seeger sjunger Bruce Springsteen tillsammans med Bruce Springsteen i en fantastisk pånyttfödelse av bossens sång om huvudpersonen i John Steinbecks Vredens Druvor, Tom Joad. Och boråsaren Norgren håller helt på egen hand i en gospelsession så fängslande att den fläktande brisen över sydstaternas bomullsfält fryser till fullständig stiltje.

I ett norskt inslag trollbinder Björn Eidsvåg åhörarna med sin ljuva vestlandsdialekt och Joan Baez sjunger som Jean d'Arc måste ha låtit och hennes röst ekar genom decennierna från 60-talets proteströrelser med All My Trials, baserad på en vemodig vaggvisa från Bahamas. Rutinerade Jon Spencer står för ett gastkramande nummer spök-rockabilly-blues i sitt nya projekt, Heavy Trash, samtidigt som unga, friska First Aid Kit charmar oss med sin underbara Emmylou som smeker trumhinnorna som en honungsdoppad dunfjäder (?).

Där är mer, men inget mer behöver sägas. Jag har helt enkelt överträffat mig själv.

OS totalförstört

Ett rykte har nått mig som låter för vansinnigt för att vara sant.

Inte nog med att pingisen har begränsat antalet deltagare till två per nation, medan t.ex. tennisen har fyra spelare per nation. De har dessutom hittat på en ny regel om att spelare från samma nation ska lottas på samma halva! (jag gillar inte många utropstecken på rad men !!!!!

ITTF gör alltså precis allt som står i deras makt för att förstöra OS för kineserna. I alla tävlingar jag någonsin hört talas om seedas de två högst rankade på varsin halva. Men inte OS 2012, turneringen där allt avgörs på nationstillhörighet.

Sista ordet är inte sagt. Idiotvinds vrede kommer drabba de ansvariga...

Lite egoistiskt

Jag vet inte vad ni tycker, men i min smak känns det lite självcentrerat.

Var det inte den här killen som korsfästes för vår skull? Har jag fått det om bakfoten?

Skrällshanghai

Flera gånger under de senaste dagarna har jag påbörjat inlägg som skriver om alla överraskningar och fantastiska matcher som tagit plats i Shanghai under helgen. Jag har ojat och jublat, häpnat och förfasats, klagat och imponerats. Men hade allt publicerats hade bloggen min drunknat i namn, resultat och rankingplatser.

Nu har jag helt enkelt samlat det bästa av det värsta i en glödhet Top-12 lista som jag förmodar Aftonbladet kommer vilja köpa av mig när som helst.

Men innan jag börjar. Final mellan Ma Long och Xu Xin. Två spelare som inte får spela OS. Grattis Xu Xin, dagens seger är mer imponerande än vad OS-guldet kommer att vara.

Nu så! Vi börjar nerifrån och bygger oss upp till ett sagolikt crescendo:


11. Kristian Karlsson fortsätter sin sagolika form och slog koreanen Jeong Sang Eun med 12-10 i skilje. Jeong är trots sin unga ålder redan ett etablerat namn och håller en 67:e plats på världsrankingen att jämföra med Karlsson 173:e plats.

10. Kim Dong Hyun. Sydkorea har redan börjat fylla på med generationen efter Seo Hyun Deok, Kim Min Seok, Lee Sang Su och de andra. Kim Dong Hyun, 17 år, gjorde förra månaden ett hopp från plats 240 till 161 på världsrankingen. Han lär göra ännu ett hopp efter att först ha spöat upp Tysklands lite äldre talang Franziska, riktigt ordentligt, och sedan vänt 0-3 mot Pär Gerell (69) till 4-3. Sydkorea kommer på bred och sylvass front.

9. Grigory Vlasov. Mitt hjärta gråter när Kenta Matsudaira (44) inte kan få det att lossna och lägger med 14-12 i skilje mot ryssen Vlasov (170). Det är ohyggligt smärtsamt, plågsamt, frustrerande, vad händer Kenta?

8. Oh Sang Eun. Egentligen är det inte Oh som är skrällen. Egentligen är det Ma Lin som överraskar på ett negativt sätt. Oh fullkomligt kör över en håglös och riktigt dålig Ma Lin. Idiotvinds kärlek till Oh är dock ingen hemlighet och trots det svaga motståndet briljerade han i små ögonblick. Ska han fortsätta så här borde den regerande olympiamästaren göra sig själv en tjänst och lägga av.

7. Pavel Platonov. Vitryssen Platonov, rankad 142 ser ut som en skrattretande hobbyspelare, framförallt då han gör sin fruktansvärt fula backhandserve, det räckte dock för att slå ut Singapores Gao Ning (14). Obegripligt.

6. Ruwen Filus. Ena helgen slår han Ma Long, nästa helg Lee Sang Su ut i första omgången mot den gänglige, tyske deffen Ruwen Filus...

5. Patrick Franziska. Tysklands framtidsman börjar växa sig in i seniorpingisen, men det känns ändå lite overkligt att han slår gamle olympiamästaren Ryu Seung Min.

4. Idiotvinds favorit nummer 1, Japans 16 år gamla deff Yuto Muramatsu, rankad som nummer 159 i världen (inte länge till), går in och klår upp Tang Peng, nummer 31 i världen.

3. Kang Dong Hoon. En sydkorean, som jag aldrig hört talas om, som visserligen har noteringar på världsrankingen mellan 2004 och 2010 men som därefter försvunnit och som bäst varit rankad som 266, går in och slår Japans Seiya Kishikawa, rankad nummer 21 i världen. Galet.

2. Lee Chia-Sheng. Tydligen bara 16 år, började han i kvalet med att slå Jörgen och Asuka Machi. Sen avverkade han Yang Zi (49) och i nästa omgång rutinerade Österrikedeffen Chen Weixing (29). Det krävdes en Mizutani för att stoppa taiwanesen, men oj vilket genombrott!

1. Jiang Tiany (20). En av Kinas två OS-spelare, som varit så stabil sedan sin formsvacka efter VM-guldet 2009, åker på stryk mot Hong Kongs växande stjärna Jiang Tianyi. Det är en ohygglig skräll, visst har han potential Hong Kongesen (?), men hans vapen känns än så länge lite för lätta och trubbiga för att på nå en gigant som Wang Hao.

I väntan på fredagsmorgonen

Fredagen börjar tidigt. Ma Long mot Mattias Karlsson 07:00. Hur står det till med Ma Longs form? Skrällchans?

Dessutom ska ju inte mindre än 13 japaner igång.

Jag tror inte det är så illa med Ma Longs form, jag vet att Lee Sang Su är bra. Hur som helst, i väntan på fredagsmorgonen lutar vi oss tillbaka och låter Sam Harris montera isär och visa upp religionens gallimatias och dess, som han själv kallar det, moraliskt obscena tankegångar.

Ett dussin japaner

Asuka Machi (on courtesy of the ITTF)

China Open har knappt hunnit börja, men för Jörgen är det slut.

Seedad näst högst i kvalet hamnade han i en kvalgrupp med Lee Chia-Sheng, Taiwan och den japanske virnelvinden, Asuka Machi, båda 17 år gamla. Det dröjde flera år efter Jörgens VM-guld i Chiba innan de där två pojkvaskarna föddes. Båda lyckades dock vinna med 4-3 och Jörgen imponerade inte någonstans.

Bättre gick det för kvalets högst seedade spelare, Pär Gerell, två segrar och klar för huvudturneringen.

Yuichi Tokiyoshi, Masaki Yoshida och bloggfavoriten, 15-årige japanske deffen Yuto Muramatsu, har två gemensamma nämnare med Asuka Machi, förutom att de alla har jättehäftiga namn. För det första är de alla japanska bordtennisspelare och älskas därför av Idiotvind, för det andra vann de alla över den seedade spelaren i sin kvalgrupp och har en god chans att ta sig in i huvudturneringen på fredag där sju seedade japaner redan väntar. Dessutom är den seedade kvalspelaren Ryusuke Karube, med två segrar, redan kvalificerad. Ska vi få se 12 japaner i huvudturneringen?

New Noise

I Incheon City, Sydorea förra helgen besegrade Lee Sang Su självaste Ma Long. Alla som följt Idiotvind känner till den värme och spänning vi följt de sydkoreanska sparvarna växa upp till fullfjädrade rovfåglar. Det är en fantastisk resa vi har fått vara med på och den är inte slut än. Jag har faktiskt satt ihop en lite lätt avant-gardistisk hyllningsvideo angående Lees seger, bara en pytteliten flashback av slutbollarna som går att finna i slutet av inlägget. Tyvärr tycker jag att kvalitén på itTV:s sändningar har försämrats.

Förlusten i kvartsfinalen över Kazuhiro Chan måste varit en av karriärens tyngsta för Lee. Men även om vi unnade Lee den här segern så är Kazuhiro en annan bloggfavorit (han är ju Japan). Han är en obehaglig motståndare, inte minst för sin serve som det är omöjligt att se om det är under eller över i och det var inte så längesedan han blockerade ut Ma Long i tre raka set i World Team Cup.

Den koreanska publiken fick dessutom se Jörgen Persson i en begynnande OS-form. Seger mot den kinesiske framtidsmannen Bo Fang imponerar och han var inte heller helt borta mot Zhang Jike. Bättre har jag inte sett honom spela sen OS 2008...

Ännu roligare för Sverige var att Kristian Karlsson vann U21-turneringen efter vinster över bl.a. Irans Noshad Alamiyan och japanerna Asuka Machi och Jin Ueda. Fantastiskt imponerande. För övrigt tog sig både Kristian Karlsson och Mattias Karlsson in i huvudturneringen.

Tillslut stod Zhang Jike mot Xu Xin i final. Den äldre generationen, Wang Hao och Ma Lin, hade viftats bort och efter skiljebollar i skiljeset var det världsmästaren Zhang Jike som räddat en matchboll och tagit hem segern.

Nu börjar China Open!

Ma Long är förmodligen lite sugen på revansch.

Lee Sang Su är både sugen på revansch och fylld av självförtroende.

Karlsson & Karlsson är fyllda av självförtroende.

Japan ställer upp med 13 spelare i herrklassen.



De sex bästa kineserna är med. Jag känner på mig att minst en kommer att förlora mot en icke-kines.

Jag känner att utvecklingens vindar blåser och sakta men säkert förändrar världselitens pingislandskap så som vi är vana att se det.

China Open blir fantastiskt...

Ställningstagande

Imorgon är ännu en av monarkins jippodagar i den svenska "demokratin".

Vår monarki är en kvarleva från en tid då Sverige var en diktatur. Genom sin fortsatta existens håller den vid liv uråldriga uppfattningar och värderingar om personkult och vissa människors mera värde.

Många europeiska länder har härskats av kungar. Många av dessa har idag gjort sig av med sina kungar. Till exempel gjorde sig Frankrike av med sitt kungahus 1789. Är det inte dags för Sverige att frigöra sig, om än på ett mindre blodigt sätt, från kungahusets unkna rester.

Kungahuset är dessutom, av grundlagen, knuten till svenska kyrkan och dess kristna tro. Det är ett obehagligt och omodernt inslag i vad som förväntas vara en modern sekulariserad stat.

Alla människor borde ha rätt att välja både yrke, religion och liv på egen hand.

Det är inte värdigt ett land som Sverige att från födseln fängsla en av våra medborgare till ett förutbestämt liv i offentligheten, pålägga honom eller henne förfädernas härskarsymboler och genom lag påtvinga honom eller henne en övernaturlig tro på att mänskligheten befriats från synder vi ännu inte begått genom en mänsklig offergåva som gavs oss för 2000 år sedan, utan vår möjlighet att tacka nej och som hotar med en evig tortyr i eld ifall vi inte accepterar budskapet. Och sedan kalla denna människa för landets och folkets representant.

Det är helt enkelt inte okej 2012.

Vi kan alla, på det allra enklaste sätt, visa att vi inte vill vara en del av detta hyckleri genom att gå ur svenska kyrkan och gå med i republikanska föreningen.

Här är en länk till Republikanska Föreningens hemsida.

Här är en länk som hjälper dig gå ur svenska kyrkan .